1955 - Per Åsbrink blir riksbankschef

Per Åsbrink

När Per Åsbrink tillträdde förde Sverige en lågräntepolitik. Det förändrades när han drev igenom räntekuppen 1957. Under Åsbrink instiftades även en jubileumsfond i bankens namn samt Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne.

Per Åsbrink (1912–1994) föddes i Gävle. Han tog en tog magisterexamen 1945 och arbetade som sakkunnig på flera av riksdagens departement innan han värvades till jobbet som riksbankschef.

När Åsbrink tillträdde var den finansiella situationen i Sverige och omvärlden relativt lugn. Sverige hade nyligen inträtt i Bretton Woods, (Länk till 1951) ett system som innebar att ländernas valutor knöts mot en fast växelkurs i dollar. I gengäld erbjöd USA ett fast pris för inlösen av dollar i guld.

Det svenska finansiella systemet drevs av en lågräntepolitik. Syftet med de låga räntorna var bland annat att få fart på byggandet. Det skulle leda till ökad efterfrågan på krediter både från affärsbankerna och från Riksbanken och får inflationstrycket att öka.

Under 1957 noterades ett budgetunderskott på 900 miljoner, samtidigt som en oro spreds på valutamarknaden. Det påverkade den svenska kronan negativt. Åsbrink valde att bryta med lågräntepolitiken och höja räntan från 4 procent till 5 procent utan att informera regeringen om förändringen i förväg. Det kallades för räntekuppen. (Länk till 1957) Beslutet fick politiska konsekvenser. Många inom det socialdemokratiska partiet krävde att Per Åsbrink skulle avgå som riksbankschef. Istället lämnade Per Eckerberg, ordförande i riksbanksfullmäktige, in sin avskedsansökan på regeringens önskan.

Under 1960-talet växte en ny högkonjunktur fram och med den följde en ökad belåning, främst hos kreditinstituten. Åsbrink drev debatten om en hårdare övervakning av affärsbankerna. Han försökte utan framgång minska deras belåning. Det ledde till att man införde straffränta för de banker vars lån i Riksbanken översteg en viss given gräns. Straffräntan gav resultat och bankernas belåning minskade.

1968 fyllde Sveriges Riksbank 300 år. Jubileet uppmärksammades bland annat genom att man, efter att en donation från Riksbanken godkänts av riksdagen, upprättade Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond och Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne.

Under Åsbrinks sista tid som riksbankschef började det tidigare relativt stabila Bretton Woods bli allt mer instabilt för att slutligen definitivt falla samman 1973, samma år som Åsbrink avgick.