I Sverige mäts inflationen oftast som den årliga procentuella förändringen i KPIF. Den uppmätta inflationstakten påverkas ofta av tillfälliga prisförändringar, som inte har betydelse för inflationsutvecklingen på sikt. I likhet med andra centralbanker beräknar Riksbanken därför olika mått på underliggande inflation, för att få en bild av hur hög den mer varaktiga delen av den uppmätta inflationstakten är.^[4] Se fördjupning ”Varför mått på underliggande inflation?” i Penningpolitisk rapport oktober 2018 och J. Johansson, M. Löf, O. Sigrist och O. Tysklind, ”Mått på underliggande inflation i Sverige”, Ekonomiska kommentarer nr 11, 2018.

Även om många centralbanker använder mått på underliggande inflationen i sin kommunikation finns det ingen entydig definition av detta begrepp och det förekommer många olika sätt att beräkna den på. Ett vanligt sätt är att exkludera vissa förutbestämda komponenter från KPIF-inflationen, nämligen de som anses spegla mer tillfälliga och kortvariga rörelser i den uppmätta inflationstakten än vad de övriga komponenterna gör. KPIF exklusive energi är ett exempel på ett sådant mått. Andra sätt är att med hjälp av statistiska metoder systematiskt exkludera eller minska betydelsen av produkter i KPIF vars priser varierar kraftigt. Riksbankens mått TRIM85, UND24, KPIFPV och KPIFPC är exempel på sådana. Måtten beskrivs i appendix.^[5] De mått på underliggande inflation som diskuteras och utvärderas i denna ekonomiska kommentar är de mått som använder statistiska metoder för att minska betydelsen av de varor och tjänster vars priser historiskt har varierat mest, eller som uppvisar de mest extrema prisförändringarna en given månad.

Inflationen mäts vanligen som den årliga procentuella förändringen i ett prisindex. För att få en mer aktuell bild av hur högt inflationstrycket är kan man i stället titta på prisförändringar beräknade över kortare perioder.^[6] En utmaning med att analysera månadstakter är att dessa varierar mer än de årliga procentuella förändringarna eftersom de ofta påverkas av säsongsmässiga faktorer, som kan vara svåra att helt rensa bort med de metoder som finns. På senare år har Riksbanken därför i allt högre grad analyserat mått på säsongsrensade prisförändringar över perioder som är kortare än ett år (se diagram 1).^[7] En implikation av detta är att säsongsrensningen skattas om för hela historien varje gång det kommer ny data och att historiken för måtten ändras för varje ny månad med data man lägger till.

Diagram 1. Mått på underliggande inflation Procentuella förändringar