Diagram 5 visar Riksbankens och andras centralbankers prognosfel (utfall minus prognos) för respektive lands inflationsmålsvariabel för 2022. Här kan vi se när Riksbanken justerade sina prognoser jämfört med andra centralbanker. Diagrammet visar med andra ord när de största prognosfelen gjordes. Diagram 6 visar motsvarande prognosfel standardiserade med variationsvidden på samma sätt som i diagram 4 ovan. Eftersom prognosfelen för Tjeckien och Polen var relativt stora har vi exkluderat dem i diagram 5 för att göra det lättare att studera Riksbankens prognosfel.

Diagram 5. Riksbankens och andras centralbankers prognosfel (utfall minus prognos) för respektive lands inflationsmålsvariabel för 2022 Procentenheter

Spridningen i prognosfel för 2022 bekräftar slutsatserna från diagram 3 och 4. I diagram 5 kan man se att Riksbankens, Europeiska centralbankens och Bank of Englands prognosfel ligger högre än övriga centralbankers (om Polen och Tjeckien exkluderas). Det är samma bild som man får i diagram 3. I början av 2022 justeras prognoserna för samtliga centralbanker upp och prognosfelen minskar noterbart. Att inflationen verkligen på allvar skulle ta fart stod alltså inte klart för någon av de centralbanker vi studerar förrän mot slutet av 2021 eller tidigt under 2022. Vi noterar att Reserve Bank of New Zealands (RBNZ) prognosfel under 2020 låg jämsides med Riksbankens. Under 2021 och 2022 minskade prognosfelen för RBNZ tydligt. I november 2021 justerade RBNZ upp sin prognos för inflationen under 2022 med nästan två procentenheter jämfört med augustiprognosen. Inflationen hade dock också stigit kraftigt mellan kvartal 2 och 3. Både konsumentprisindex (KPI) och KPI exklusive vissa livsmedel och energi steg med 1,5 procentenheter mellan kvartalen. Situationen var en annan i Sverige. KPIF-inflationen steg med endast 0,25 procentenheter och KPIF exklusive energi föll med 0,1 procentenheter mellan andra och tredje kvartalet 2021. Inflationen steg alltså tidigare i Nya Zeeland än i Sverige vilket är en möjlig förklaring till att RBNZ höjde prognoserna tidigare än Riksbanken.

Diagram 6. Riksbankens och andras centralbankers normerade prognosfel (utfall minus prognos) för respektive lands inflationsmålsvariabel för 2022

Man kan dock notera att de prognosfel för inflationen under 2022 som Riksbanken gjorde i november 2021 och februari 2022 generellt ligger i den övre delen av centralbankernas prognosfel. Riksbanken prognostiserade med andra ord en lägre inflation i förhållande till utfallet för 2022 än andra centralbanker gjorde. Det gäller även om man beaktar att variationsvidden i KPIF är relativt hög (se diagram 6).^[15] Inflationsprognosen analyserades ingående i den penningpolitiska rapporten i februari 2022. I direktionens protokoll konstaterade man att inflationen stigit snabbt det senaste året världen över. Ledamöterna framhöll att det till stor del hade berott på en överraskande snabb uppgång i energipriserna. De betonade vidare att det fanns stora skillnader mellan olika länderna sett till måtten på inflationen som exkluderar energipriserna. Jämfört med exempelvis USA, där inflationen även bortsett från energipriserna hade stigit påtagligt, noterade man att svenskt inflationstryck fortfarande var måttligt. Flera ledamöter påpekade att olika mått på den underliggande inflationen i Sverige var ovanligt volatila och därför inte gav någon entydig bild av den mer trendmässiga prisutvecklingen. Ledamöterna konstaterade att det fram till och med februari 2022 inte verkade ha skett någon bred uppgång i inflationstrycket.

Slutsatsen i Hassler, Krusell och Seim (2023), att Riksbanken borde ha höjt beredskapen när inflationen i USA började stiga i december 2020 och när Bank of England började höja sin styrränta i december 2021, är alltså en relevant kritik om man ser till endast dessa två prognostillfällen. Om Riksbanken hade beaktat att inflationen steg snabbt i andra länder och låtit det påverka KPIF-prognosen i den riktningen i slutet av 2021 och i början av 2022 skulle prognosfelet för dessa två prognostillfällen sannolikt ha blivit lägre.

Överlag verkar dock inte Riksbankens prognoser vara sämre än övriga centralbankers. Det är alltså generellt sett ett dött lopp utan tydlig vinnare vi ser vad gäller prognoserna för 2022 – om man tar hänsyn till att inflationen varierade olika mycket i olika länder mellan 2013 och 2022. Men icke desto mindre kan man hålla med om att prognoserna vid vissa tillfällen kunde ha blivit bättre om Riksbanken tagit större intryck av inflationsutvecklingen i omvärlden och av andra centralbankers inflationsprognoser, vilket också konstaterades i Riksbankens redogörelse för penningpolitiken 2022.^[16] Se Redogörelse för penningpolitiken 2022, Sveriges Riksbank, 2023.