Syftet med denna kommentar är att ge en kvalitativ beskrivning av de effekter av klimatomställningen som man kan förvänta sig på inflationen de kommande decennierna. Det innebär att den endast visar i vilken riktning de olika effekterna kan förväntas påverka inflationen. Det är svårare att på förhand kvantifiera effekterna. Den mer exakta storleken på dem, när de har störst påverkan på inflationen och vilken deras sammanlagda effekt kommer att bli vid varje givet tillfälle bestäms av ett komplext samband mellan konsumtion, produktion och teknisk utveckling, och det faktum att takten i klimatomställningen i hög grad avgörs av framtida politiska beslut.

Möjliga effekter på ekonomin i stort har i olika sammanhang studerats med hjälp av simuleringar i ekonometriska modeller. Dessa indikerar ofta att omställningen kommer att gå relativt smidigt och att effekterna på världsekonomin kommer att bli förhållandevis små.^[14] Se Bylund och Jonsson (2021) för en översikt av de ekonomiska konsekvenser av olika klimatscenarier som NGFS (Network for Greening the Financial System) har uppskattat med hjälp av modeller. McKibbin, Konradt och Weder di Mauro (2021) finner i sina simuleringar att klimatrisker och omställningsrisker förknippade med en koldioxidskatt har långsiktigt negativa effekter på produktionen men övergående effekter på inflationen. Osäkerheten är dock stor och en del bedömare tror i stället att betydande problem kommer att uppstå under omställningen.^[15] Se till exempel Pisani-Ferry (2021).

Det bör slutligen framhållas att även om klimatomställningen skulle innebära ett högre inflationstryck än under de senaste decennierna så behöver detta inte nödvändigtvis utgöra ett problem. De senaste decennierna har strukturella krafter som digitaliseringen och globaliseringen bidragit till ett lågt inflationstryck. Detta har i sin tur medfört att många centralbanker har haft svårt att få inflationen att nå upp till målet, trots att styrräntorna sänkts till historiskt låga nivåer, på eller nära den nedre gränsen. Om klimatomställningen skulle bidra till ett starkare inflationstryck så finns inte någon motsvarande begränsning för penningpolitiken. Det skulle i stället kunna bidra till att centralbankernas styrräntor mer varaktigt kan röra sig bort från den nedre gränsen.