Det är ännu för tidigt att uttala sig med hög precision om vilken sammantagen effekt som stigande inflation och räntor kommer att få på Riksbankens finansiella resultat. Även andra centralbanker som använt balansräkningen i penningpolitiskt syfte kan komma att göra förluster, men olika sätt att bokföra förluster kan leda till att de dyker upp i centralbankernas redovisade resultat vid olika tidpunkter. Exempelvis har kvartalsrapporter från Federal Reserve och Schweiz Nationalbank visat att de gjort orealiserade värdeförluster på sina tillgångar under första kvartalet.^[25] Se Federal Reserve System (2022) och Swiss National Bank (2022). Eftersom Federal Reserve inte marknadsvärderar sina tillgångar påverkas inte det redovisade resultatet av orealiserade förluster. Den orealiserade värdeutvecklingen visas separat i kvartalsrapporten. En scenarioanalys indikerar att Bank of England kan göra upprepade årliga förluster på sitt obligationsinnehav de kommande åren (även om det totala resultatet förväntas vara positivt, på grund av tidigare vinster).^[26] Se Busetto, o.a. (2022).

Även om Riksbanken gör en stor förlust behöver inte förmågan att genomföra önskvärd penningpolitik påverkas. Riksbanken har kapitalbuffertar, i form av tidigare orealiserade vinster, avsatta medel och eget kapital, som förstärker förmågan att motstå förluster. En centralbank kan alltid betala för sig i den egna valutan och centralbanken kan under en period till och med ha ett eget kapital som är negativt och ändå fungera i stort sett som vanligt.^[27] Se Archer & Moser-Boehm (2013)

Det finns dock potentiella negativa konsekvenser av stora förluster och ett lågt kapital. Även om centralbanken har en oförändrad förmåga att genomföra penningpolitiska eller likviditetsstödjande åtgärder, kan en stor förlust leda till spekulationer om centralbankens förmåga. Om inte centralbanken är tydlig i sin kommunikation i en sådan situation kan det leda till att exempelvis framtida penningpolitiska åtgärder inte får lika bra genomslag som tidigare.^[28] Se Archer & Moser-Boehm (2013). En låg kapitalnivå, i kombination med en liten kontantmängd och ett litet seignorage, kan dessutom leda till att centralbankens intjäning och möjlighet att vara självfinansierad försämras. Det kan i sin tur innebära att centralbankens finansiella oberoende försvagas.^[29] Vilket i sin tur är negativt för centralbankens penningpolitiska oberoende. Seignoraget är det som centralbanken tjänar genom att utestående sedlar och mynt är en form av räntefritt kapital, på balansräkningens skuldsida, som bidrar till att centralbanken får en fördelaktig skillnad mellan avkastningen på tillgångarna och finansieringskostnaderna för skulderna. Även det egna kapitalet kan ses som räntefritt.