Arbetet med att revidera pelare 3 påbörjades efter den globala finanskrisen och genomfördes i tre steg. Det första steget innebar en genomgripande förändring och uppdatering av de tidigare upplysningskraven från 2004 och 2009. Ett problem som tidigt togs upp av investerare och andra intressenter var att information om pelare 3 var svår att hitta och saknade tydliga definitioner. Det gick inte att jämföra banker eller länder med varandra eller få en förståelse för hur riskerna såg ut i ett vidare perspektiv. En revidering av pelare 3 var därför nödvändig.

I januari 2015 publicerades den första delen av revideringen. De nya transparenskraven följer fem vägledande principer. Det betyder att bankernas riskupplysningar ska vara

1. tydliga
2. innehållsrika
3. användbara
4. konsekventa
5. jämförbara.^[22] Se Pillar 3 framework - Executive Summary (bis.org) för en detaljerad beskrivning av de vägledande principerna.

Det nya ramverket i pelare 3 bygger på harmoniserade och standardiserade upplysningskrav med rapportmallar och tydliga definitioner. En viktig aspekt när kommittén tog fram de nya kraven var att det ska vara möjligt att jämföra informationen mellan banker och länder samtidigt som den ska vara lättillgänglig. Det första steget innebar att upplysningskraven avseende kredit-, likviditets- och marknadsrisk omarbetades.

Den andra delen i revideringen blev klar i mars 2017. Då konsoliderade man alla olika upplysningskrav till en standard. I steg 2 infördes till exempel nya upplysningskrav om förlustabsorberingsförmåga (TLAC) samt uppdaterade krav på att upplysa om operativa risker.

Den tredje delen blev klar i december 2018. Innehållet i den innehåller bland annat krav på att upplysa om intecknade tillgångar, bruttosoliditet och nya golvregler för riskvägda tillgångar. För närvarande arbetar Europeiska bankmyndigheten med att införa de sista delarna av pelare 3 i den europeiska lagstiftningen.