Ett grundläggande problem i finansiella marknader är när de inblandade parterna har olika, eller asymmetrisk, information i en transaktion.^[2] Akerlof beskrev redan 1970 problemet med informationsasymmetri i ”The market for lemons”. Akerlof beskrev en marknad för en vara där säljararen har ett informationsövertag över köparen beträffande varans kvalitet. Ett klassiskt exempel gäller begagnade bilar – så kallade ”lemons” där säljaren har betydligt bättre kunskap om varan än köparen. Akerlof visade att informationsasymmetri hypotetiskt kan rasera hela marknaden eller krympa den till ett negativt urval av varor med låg kvalitet. Detta är exempelvis fallet när en bank som ger ut ett värdepapper har mer information om risken i värdepappret än en investerare. Eftersom investeraren saknar fullständig insikt om risken kan denne inte helt prisdifferentiera mellan värdepapper utgivna av banker som tar en liten risk och värdepapper utgivna av banker som tar en stor risk. Om investerare inte får tillräcklig informationen om hur risken ser ut blir en bank som tar stora risker inte ”bestraffad” med en högre finansieringskostnad. Bristande transparens behöver emellertid inte bara betyda för lite information. Information som inte är väsentlig riskerar också att försvåra korrekta bedömningar av bankernas risker. Den information som levereras måste därför vara överblickbar, relevant och förståelig för motparten, något som också ställer krav på att den är harmoniserad och jämförbar. Utan tillräcklig transparens är det inte heller möjligt för investerare att skaffa information om underliggande risker i ett företags verksamhet, vilket medför att det blir dyrare för finansiellt starka företag, relativt deras riskprofil, att finansiera sig. Detta kan då bidra till lägre investeringar och tillväxt än vad som annars skulle ha varit möjligt och att risken i det finansiella systemet ökar, vilket i sin tur ökar sannolikheten för finansiell stress i banksystemet.

Brister i tillgången på rättvisande information kan även sprida och förvärra finansiell stress som redan finns i systemet. Utan tillräcklig transparens om enskilda bankers riskexponering och koppling till olika sektorer och företag blir det svårt för investerare att bedöma om problem som uppkommer i en enskild bank kan begränsas till den banken, eller om det finns skäl att tro att även andra banker har liknande problem. Det finns då en risk att även de starka bankerna drabbas. Genom denna spridningseffekt kan bristande transparens bidra till problem för hela det finansiella systemet. Under den globala finanskrisen 2008 blev denna insikt väldigt tydlig då det uppdagades att bankernas risker inte kunde observeras och mätas tillräckligt väl.