Syftet med att ställa regleringskrav på bankerna är att de ska ha förmåga att hantera förluster. På så vis kan man hindra och lindra hur stor effekt finansiella kriser får på banksystemet och samhället. Baselkommittén för banktillsyn tar fram minimikrav som ska gälla för banker över hela världen. Kraven brukar delas in i tre grupper, eller pelare. Pelare 1 utgörs av minimikrav på bland annat kapital och likviditet som gäller generellt för alla banker. Pelare 2 utgörs av bankspecifika krav, utöver minimikraven i pelare 1. Dessa sätts av respektive tillsynsmyndighet med utgångspunkt i respektive banks specifika riskbild. Pelare 3 utgörs av krav på bankerna att ge ut information om den egna verksamheten så att bankens riskbild kan bedömas – med andra ord krav på transparens.

Bristande transparens bidrog till krisen

Under krisen fick många banker svåra likviditetsproblem, vilket ledde till att centralbanker runtom i världen fick genomföra likviditetsstödjande åtgärder. Problemen uppstod eftersom många banker hade tagit stora likviditetsrisker och inte kunde betala. Eftersom transparensen kring dessa risker i praktiken var obefintlig kunde de byggas upp utan att investerarna hade möjlighet att reagera i tid.

Även för kreditrisker fanns det tydliga problem kopplade till bristande transparens under finanskrisen. Bankernas verksamheter och produkter hade under lång tid blivit alltmer komplexa, vilket gjorde det svårt för investerare att bedöma kreditrisken i finansiella produkter, till exempel för värdepapperiserade bostadslån.^[3] Problem i så kallade subprimelån, det vill säga värdepapperiserade bolån, var en bidragande orsak till finanskrisens uppkomst. När fastighetsmarknaden blev skakig och fastighetspriserna gick ner fick investerare svårt att bedöma kreditrisken eftersom de hade för lite information om hur dessa lån egentligen var konstruerade. Det ledde till att många investerare valde att göra sig av med dessa instrument som då tappade i värde. En faktor som bidrog till problemen var att bankerna använde externa kreditvärderingsinstitut för att bedöma kreditrisken i olika instrument. I många fall visade det sig att deras bedömning var felaktig och instrument som hade blivit rankade med låg kreditrisk, det vill säga AAA-ratade, hade i verkligheten betydligt högre kreditrisk. Sammantaget ledde detta till att förtroendet för bankerna gick i botten och de gjorde stora kreditförluster. Erfarenheten av krisen blev därmed att rättvisande information om tillgångarnas kvalitet och bankernas likviditetssituation är några av de viktigaste faktorerna för att upprätthålla förtroendet på finansmarknaden och bedöma finansiell stabilitet.

Kort efter finanskrisens början genomförde därför Baselkommittén en större revidering av pelare 3. Förändringarna innebar att bankerna behöver offentliggöra mer omfattande och mer detaljerad information kring finansiella risker. En stor del av informationen har även blivit lättare att jämföra mellan banker och länder eftersom de nu måste använda samma riskmått och standardiserade rapporteringsmallar. Baselkommitténs översyn hade ett brett fokus och omfattade flera riskområden, som kreditrisk, marknadsrisk samt likviditetsrisk och operativ risk. En viktig del av översynen gällde likviditetsrisker där det togs fram nya upplysningskrav kring bankernas betalningsförmåga på kort (LCR) och lång sikt (NSFR).^{[4] LCR (liquidity coverage ratio) syftar till att säkerställa att bankerna har tillräckligt med likvida tillgångar för att möta likviditetsstress på kort sikt. NSFR (net stable funding ratio) är ett mått som ställer en banks stabila finansiering i förhållande till dess illikvida tillgångar och som syftar till att främja motståndskraft hos bankerna över en längre tidsperiod.} Arbetet pågick under flera år och regelförändringarna har införts etappvis. Den sista etappen i revideringen ska implementeras från och med 1 januari 2023.^[5] Se Pillar 3 disclosure requirements - updated framework (bis.org). Transparenskraven i pelare 3 bygger på en proportionalitetsprincip där större och mer komplexa banker måste ge ut mer information.^[6] Se appendix 1 för en beskrivning av pelare 3 och dess innehåll. När och hur de sista delarna av pelare 3 ska implementeras i EU är för tillfället under förhandling.^[7] Införlivandet av det slutgiltiga Basel 3 i EU är en del av ”Bankpaketet 2021: Nya EU-regler för mer motståndskraftiga banker och bättre beredskap för framtiden”.

De tilltagande informationskraven blir tydliga om man till exempel tittar på de svenska storbankerna där de finansiella rapporterna har blivit allt längre sedan krisen.^[8] För de tre största bankerna i Sverige har antalet sidor i årsredovisningen mer än fördubblats från i snitt 104 2000 till i snitt 261 sidor 2021. Den växande komplexiteten och storleken på storbankerna speglar också ett ökat informationsbehov. De tre storbankernas storlek, mätt i balansomslutning, ökade betydligt från år 2000 (915 Mdkr) till 2021 (3133 Mdkr). Bankerna har utöver årsredovisningen krav på att ta fram en specifik rapport över deras risker och kapitalsituation (pelare 3 rapport).^[9] För 2021 är det genomsnittliga antalet sidor i riskrapporten 98 för de tre största svenska bankerna. Bankerna tar även fram så kallade hållbarhetsrapporter som inkluderar viss miljörelaterad information.^[10] Hållbarhetsrapporterna inkluderas i vissa fall som en del i årsredovisningen. Hållbarhet är ett samlingsbegrepp som visar hur ett företag tar hänsyn till miljö, sociala frågor och bolagsstyrning. Ofta används begreppet ESG (environmental, social och governance) för att beskriva hållbarhet.