Kunskapen om klimatförändringarnas effekt på människors livsvillkor och det ekonomiska systemet ökar hela tiden, men den är fortfarande inte tillräckligt god. Det gäller också vilka effekter de har på det finansiella systemet. Det är en allvarlig brist, dels eftersom det finns skäl att tro att de negativa effekterna på det finansiella systemet kan bli betydande, dels eftersom det finansiella systemet i sig har en viktig roll för att motverka och hantera följderna av klimatförändringarna. Finansiell rapportering, som internationella redovisningsregler, har under en lång tid harmoniserats. Men hållbarhetsredovisningen är fortfarande inte standardiserad och saknar harmoniserade definitioner, vilket gör det svårt att jämföra och använda rapporter om hållbarhet.

Internationellt pågår därför ett intensivt arbete avseende risker relaterade till hållbarhet och klimatförändringar, ett arbete där Riksbanken deltar aktivt.^[11] Se Riksbankens klimatrapport (2021) för en beskrivning av Riksbankens klimatrelaterade arbete. Flera parallella spår med nya hållbarhetsstandarder håller på att tas fram av olika organisationer för att öka transparensen kring klimatrelaterade risker. Såväl inom EU som globalt och i USA tas olika standarder fram. I tabell 1 nedan hittar du en översikt över pågående transparensprojekt kring hållbarhet och klimat.

Sedan 2017 finns rekommendationer för redovisning av klimatrelaterade risker från Task Force for Climate-related Financial Disclosures (TCFD), men det är frivilligt för företag att följa dem.^[12] TCFD skapades 2015 på initiativ av Financial Stability Board (FSB) och rekommendationerna utarbetades genom ett samarbete i den privata sektorn. Många av de hållbarhetsstandarder som nu är under utveckling bygger på det arbete TCFD har gjort. Även Baselkommittén har tagit fram principer kring hur banker ska hantera klimatrisker.^[13] Se Principles for the effective management and supervision of climate-related financial risks (bis.org). Europeiska bankmyndigheten har nyligen infört krav på ökad transparens om klimatrelaterade risker i EU:s pelare 3. I korthet innebär det att europeiska banker måste informera om både fysiska risker och omställningsrisker i ett standardiserat format.^[14] Det gäller både fysiska risker som att havsnivån höjs, vilket exempelvis skulle kunna påverka priser på bolån eller fastigheter, och omställningsrisker som skulle kunna påverka möjligheten för företag inom koldioxidintensiva branscher att få lån. Bankerna kommer att börja publicera dessa risker i enlighet med pelare 3 under 2023. För europeiska företag gäller även direktivet om icke-finansiell rapportering (NFRD) som innebär att vissa större företag ska redogöra för miljömässiga och sociala hållbarhetsfaktorer i en hållbarhetsrapport. Det pågår för närvarade ett arbete med att ersätta NFRD med ett nytt direktiv CSRD (Corporate Sustainability Reporting Directive). CSRD omfattar samtliga stora bolag och samtliga noterade bolag inom EU och innebär att det införs detaljerade upplysningskrav kring hållbarhet samt att informationen blir standardiserad och jämförbar. Informationen kommer sedan att behöva granskas av en extern part.

Ett problem med att det finns flera parallella internationella standarder kring hållbarhet är att det kan vara svårt att veta vilka krav som ska gälla och att olika krav i olika standarder inte ligger i linje med varandra. De måste även använda definitioner på samma sätt. Många banker och företag är aktiva internationellt och kan därför behöva uppfylla flera standarder. Det är därför viktigt att de olika organisationerna som tar fram de nya regelverken, exempelvis IFRS Foundation, EFRAG, Europeiska bankmyndigheten och EU-kommissionen,^[15] IFRS Foundation är en global ideell redovisningsorganisation och deras hållbarhetsnämnd ISSB är ansvarig för att ta fram IFRS hållbarhetsredovisning. EFRAG är den Europeiska rådgivande gruppen för finansiell rapportering och tar fram den europeiska hållbarhetsstandarden kallad ESRS (European sustainability reporting standard) som bygger på CSRD. samarbetar så att informationen blir användbar och förståelig för intressenterna.