Klimatförändringarna och omställningen till en hållbar ekonomi skapar också risker som kan hota den finansiella stabiliteten. De fysiska riskerna kan innebära skador för hushåll, företag och infrastruktur. En försenad eller utdragen klimatomställning ökar risken för stora prisrörelser och osäkerhet på de finansiella marknaderna.

Europeiska centralbanken (ECB) och Europeiska systemrisknämnden (ESRB) presenterade under 2022 en rapport om vilka systemrisker som kan tänkas följa av klimatförändringarna. Rapporten konstaterade att eftersom det finansiella systemet är tätt sammanlänkat ökar sannolikheten för att klimatrisker förstärks och sprider sig inom systemet. Om exempelvis priset på utsläppsrätter ökar snabbt och kraftigt stiger kostnaderna för företagen med stora utsläpp. Det kan leda till att investerare snabbt försöker sälja av sina innehav i dessa företag i en så kallad fire sale. Det kan i sin tur skapa kraftiga prisrörelser på de finansiella marknaderna. Även innan priset på utsläppsrätter stiger kan de investerare som har koldioxidtunga investeringsportföljer uppfattas som osäkra. Det kan försämra förtroendet för dessa investerare och bidra till instabilitet på de finansiella marknaderna.^[8] Se ESRB (2022), The macroprudential challenge of climate change.

För att minska de finansiella riskerna är det därför viktigt att aktörer i hela det finansiella systemet tar ansvar för att identifiera, mäta, bedöma och hantera de klimatrelaterade riskerna i sin verksamhet i största möjliga mån.

Bankerna behöver hantera sina exponeringar mot klimatrisker

Bankerna är en central del i Riksbankens stabilitetsanalys eftersom de har en viktig roll i det finansiella systemet. Banker är exponerade mot klimatrelaterade risker på flera olika sätt, framför allt genom de krediter de ger till företag i branscher som antingen påverkar, eller påverkas av, klimatförändringarna. Denna utlåning är direkt exponerad mot omställningsrisker eftersom kostnaden för företag i dessa sektorer att ställa om sin verksamhet kan bli hög.

I april 2022 publicerade Riksbanken och Finansinspektionen en studie av omställningsriskerna i bankernas låneportföljer baserad på PACTA-metoden.^[9] Finansinspektionen, Sveriges Riksbank (2022), ”Omställningsrisker i bankernas låneportföljer – en tillämpning av Pacta”, gemensam rapport av Finansinspektionen och Sveriges riksbank. PACTA (Paris Agreement Capital Transition Assessment) används för att analysera hur väl företag uppfyller klimatmål i olika klimatscenarier på fem års sikt. Trots att studien endast täcker in en liten del av bankernas utlåning, cirka 80 miljarder kronor, motsvarande cirka 3 procent av bankernas totala utlåning till icke-finansiella företag,^[10] ”Icke-finansiella företag” syftar på företag utanför den finansiella sektorn. går det att konstatera att bankerna är exponerade mot omställningsrisker. Mer än hälften av pengarna går till företag som idag bedriver verksamheter som är direkt skadliga för miljön och som dessutom inte når klimatmålen på fem års sikt.

Resultaten kan användas som stöd i analysen av omställningsrisker förknippade med bankernas utlåning till icke-finansiella företag. Riksbanken har tidigare uppmärksammat att både företag och banker behöver förbättra sin hållbarhetsrapportering, så att de klimatrisker de är exponerade mot bättre kan analyseras och hanteras. Riksbanken anser att de svenska bankerna redan nu bör redovisa sina exponeringar mot klimatrisker enligt Task Force on Climate-related Financial Disclosures (TCFD) rekommendationer.^[11] Sveriges Riksbank (2022), ”Finansiell stabilitet 2022:2” Bankerna behöver själva förstå hur klimatrisker påverkar riskerna för kreditförluster i utlåningen och anpassa sin kreditgivning efter det. I kapitel tre beskrivs hur Riksbanken arbetar med att utveckla sin analys av dessa risker. Ett nödvändigt steg mot bättre hantering av klimatrisker är bättre data som beskriver dem.

För att hantera de klimatrelaterade riskerna krävs bättre klimatrelaterade data

För att aktörerna i det finansiella systemet ska kunna bedöma och hantera klimatrelaterade risker behöver de tillgång till tillförlitliga klimatrelaterade data. När sådana saknas eller är bristfälliga kan investerare lätt få en missvisande bild av hur exponerade olika företag är mot klimatrelaterade risker. Det kan leda till att de investerar i ohållbara företag, i tron om att dessa är hållbara, och därmed utsätter sig för högre risker än önskat. Dessutom hämmar det omställningen vilket ökar klimatriskerna på sikt. Därför måste enhetliga och standardiserade ramverk utvecklas som ökar transparensen kring klimatrelaterade data.

För finansiell rapportering finns internationellt harmoniserade krav, men för hållbarhetsredovisning saknas det fortfarande. Det gör det svårt att jämföra och använda rapporter om hållbarhet.^[12] Se N. Frykström (2022), Transparens för effektivitet och finansiell stabilitet, Ekonomiska kommentarer, nr 11, Sveriges Riksbank. Däremot pågår det ett omfattande arbete för att skapa sådana standarder, både inom EU och globalt. I tabell 1 redovisas pågående projekt för transparens kring hållbarhet och klimat i finansiella företag.

Europeiska banker kommer att behöva informera om både fysiska risker och omställningsrisker enligt ett standardiserat format i EU:s pelare 3. För att kunna göra det behöver de tillförlitlig information från sina kunder. Det nu gällande direktivet om icke-finansiell rapportering (NFRD) kräver att vissa större företag redogör för miljömässiga och sociala hållbarhetsfaktorer. För närvarande pågår ett arbete med att ersätta NFRD med det mer långtgående CSRD (Corporate Sustainability Reporting Directive). CSRD innebär även att det införs harmoniserade upplysningsstandarder (ERSR) som underlättar jämförelser.^[13] ESRS, European Sustainability Reporting Standards, tas fram av EFRAG som är den europeiska rådgivande gruppen för finansiell rapportering. CSRD börjar gälla den 1 januari 2024, med en första rapportering av hållbarhetsinformation från stora företag 2025.

Grönmålning kan vara en stabilitetsrisk

Många konsumenter och företag efterfrågar hållbara och gröna produkter. Det kan få företag att marknadsföra sig, eller vissa av företagets produkter, som mer miljövänliga än vad de egentligen är. Det kan till exempel vara så att en fond marknadsförs som miljövänlig men inte investerar i gröna bolag i någon större utsträckning. Detta är en form av grönmålning. Grönmålning är ett problem som bland annat kan uppstå på grund av brister i transparensen.

Grönmålning kan vara problematisk ur ett finansiellt stabilitetsperspektiv. Kapital som annars hade investerats i företag som aktivt arbetar med klimatomställningen investeras istället i företag som i värsta fall hämmar omställningen, vilket i sin tur kan öka risken för att omställningen blir oordnad. I förlängningen kan grönmålning påverka förtroendet för gröna finansiella produkter och den finansiella sektorns roll i övergången till ett fossilfritt samhälle. För att komma åt problemet behövs tydliga regler för hur företag får klassificera och marknadsföra produkter, och det måste finnas en effektiv kontroll och tillsyn av reglerna.

Svenska aktiefonder kan göra mer för att bidra till klimatomställningen

I Sverige har flera fondförvaltare anslutit sig till initiativet ”Net Zero Asset Managers Initiative”. En studie från Riksbanken visar att aktiefonder som anslutit sig till detta initiativ i genomsnitt, under perioden 2019-2021, inte har ett lägre koldioxidavtryck än andra.^[14] C. Cella (2022), Fifty shades of green: the colour of Swedish equity funds, Staff Memo, Sveriges riksbank. Men resultaten tyder på att de mer sannolikt kommer att investera på ett sätt som leder till lägre koldioxidutsläpp på sikt.

Dessa aktiefonder har dock inte minskat sina exponeringar mot de mest förorenande företagen i sina portföljer. Det kan finnas två huvudsakliga förklaringar till detta:

• att fonderna behåller de mest förorenande aktierna i sina portföljer eftersom de anser att företagen som ger ut dem arbetar tillräckligt bra med sin gröna omställning
• att fonderna inte miljöanpassar sina portföljer tillräckligt snabbt och effektivt.

Den senare förklaringen är mer problematisk, både för klimatomställningen och för det finansiella systemet. För att avgöra varför koldioxidutsläppen inte minskar hos fonderna som anslutit sig till initiativet krävs bättre strukturerad, transparent och verifierbar information som möjliggör bättre övervakning.