I en omvärld som ständigt förändras har Riksbanken, liksom andra centralbanker, de senaste decennierna behövt utveckla sin beredskap, förmåga och flexibilitet att agera snabbt och på flera olika sätt. När det i mars 2020 konstaterades att det mycket smittsamma coronaviruset resulterat i en pandemi och en omfattande global ekonomisk nedgång var att vänta sattes centralbankers, regeringars och myndigheters omställningsförmåga och flexibilitet på prov världen över. En unik situation uppstod, då det infördes restriktioner för att begränsa smittspridningen och människor också frivilligt begränsade samhällslivet för att inte bli sjuka. Konsekvensen blev att den ekonomiska aktiviteten i världen hastigt och kraftigt försvagades. Svensk BNP rasade och förutsättningarna för Riksbanken att klara inflationsmålet ändrades totalt. Till skillnad från penningpolitik i normala tider, då sikten är ett par år framåt i tiden, koncentrerades åtgärderna i krisen framför allt på att stötta ekonomin i realtid och minska riskerna för en betydligt sämre utveckling på kort sikt.^[22] Bedömningarna av den ekonomiska utvecklingen, både i närtid och på längre sikt, berodde på en rad inhemska och globala faktorer som var genuint osäkra och vars effekter på ekonomin var mycket svåra att uppskatta. I PPR april 2020 valde Riksbanken därför att inte publicera någon huvudprognos utan istället två alternativscenarier. Därefter fortsatte Riksbanken att redovisa alternativa scenarier kring ett huvudscenario, som ett sätt att spegla den stora osäkerheten om utvecklingen framöver.

Det blev snabbt uppenbart att Riksbanken behövde tänka i nya banor inte bara vad gällde arbetsmetoder och beslutsprocesser men också när det gällde vilka åtgärder som behövde sättas in. Fokus låg på att förstå utvecklingen i realtid och reagera med lämpliga, men i vissa fall oprövade, verktyg för att åtgärda de akuta problem som uppstod. I det mest turbulenta skedet av krisen riskerade situationen att övergå i en finansiell kris. Utan ett stabilt finansiellt system är det inte möjligt att bedriva en effektiv penningpolitik, eftersom transmissionsmekanismen då inte fungerar. En finansiell kris får också direkt negativa konsekvenser för tillväxt och sysselsättning. Åtgärderna som Riksbanken satte in hade således det dubbla syftet att både upprätthålla den finansiella stabiliteten och understödja realekonomin, för att uppnå inflationsmålet.^[23] För en beskrivning av de åtgärder Riksbanken vidtog för att motverka pandemins effekter på ekonomin, händelseförloppet på de finansiella marknaderna under våren och sommaren 2020 och hur utlåningen till hushållen och företagen utvecklades, se till exempel Gustafsson och von Brömsen (2021). Det krävdes nära samarbete mellan olika policyavdelningar på Riksbanken och på kort tid behövde direktionen fatta flera beslut som innebar stora och nya utmaningar, både vad gällde utformning och implementering.