Modeller för prognoser på kort och lång sikt i samspel med bedömningar

Prognoser för realekonomi och inflation samt analyser av penningpolitikens effekter på de finansiella marknaderna, realekonomin och inflationen är centrala i det penningpolitiska beslutsunderlaget.^[13] Nyman och Söderström (2016) diskuterar vad Riksbankens inflationsmålsregim innebär för prognosarbetet på Riksbanken och hur prognoserna därför kan skilja sig från andra prognosmakares. Arbetet med prognoser sker i huvudsak på APP. Metoderna för att göra prognoser utvecklas kontinuerligt och Riksbanken har en uppsättning av modeller som används för att göra så bra analyser som möjligt av det aktuella ekonomiska läget, den ekonomiska utvecklingen på lite sikt och effekterna av penningpolitiska åtgärder. Modellerna bygger på ekonomisk teori och empiriska studier av hur olika samband i ekonomin ser ut. Riksbanken använder utöver en rad olika tidsseriemodeller också allmän jämviktsmodeller i prognosarbetet.^[14] Riksbanken har bland annat utvecklat modellen MAJA, som tillhör gruppen DSGE-modeller av nykeynesiansk typ, se Corbo och Strid (2020) och Ringqvist, Stockhammar och Strid (2020). De kan bidra till att förklara händelseförlopp i ekonomin och utgår från att marknadsmekanismer och ekonomisk politik kommer att föra tillbaka ekonomin till sitt normalläge (långsiktiga jämvikt) efter en störning. Allmän jämviktsmodeller är också ett viktigt verktyg när man vill studera alternativa ekonomiska scenarier och hur penningpolitiken över tid brukar reagera på störningar.

För att bilda sig en uppfattning om var ekonomin befinner sig i utgångsläget används utöver utfallsdata olika typer av indikatorer, till exempel för produktionen, läget på arbetsmarknaden, prissättningsplaner och förtroendet hos hushåll och företag. När man gör prognoser på kort sikt (ett till två kvartal framåt) läggs större vikt vid tidsseriemodeller och indikatormodeller som har goda kortsiktiga prognosegenskaper. Prognoserna på längre sikt görs i större utsträckning med hjälp av makromodeller och antaganden om långsiktig jämvikt som tillsammans med penningpolitiska antaganden ger en sammanhållen bedömning av drivkrafterna i den ekonomiska utvecklingen. Därutöver används modeller som enbart fokuserar på vissa utvalda samband i ekonomin.

Eftersom modeller är förenklingar av verkligheten är modellprognoser en bra utgångspunkt som hjälper till att strukturera diskussionerna och fokusera på det mest centrala för penningpolitiken. I varierande grad antar modeller att historien upprepar sig eller att ekonomiska samband är stabila över tid och därför behöver de också kompletteras med analyser och bedömningar av experter som har insikter om mekanismer och skeenden i ekonomin som modellerna inte alltid fångar. Den samlade informationen från modellerna och annan information vägs till slut samman till en konjunktur- och inflationsprognos.^[15] En analys av Lindé och Reslow (2017) pekar på att modeller inte förklarar Riksbankens prognoser i så stor utsträckning som ibland har hävdats av externa kritiker och utvärderare. Experternas bedömningar blir särskilt viktiga när det inträffar ovanliga händelser och/eller strukturella förändringar som ändrar ekonomins sätt att fungera. Coronakrisen har varit en sådan period då analysmetoder som bygger på historiska samband, observerade utanför kristid, har haft svårt att ge ett relevant stöd i beslutsfattandet. Så kallade realtidsindikatorer, som visar utvecklingen utan tidsfördröjning, har därför varit ett viktigt verktyg. Några exempel är indikatorer på rörlighet i samhället uppmätt från mobiltelefondata, bokningsläget på hotell- och restauranger samt data för korttransaktioner.^[16] Se Ewertzh, Falk, Hesselman, Hull, Löf, Stigland och Tibblin (2020).

Process för att ta fram beslutsunderlag

I inledningen av den penningpolitiska processen diskuterar APP övergripande med direktionen om vilka frågor som beredningen ska lägga fokus på. Syftet med detta första avstämningsmöte är att avdelningen ska få vägledning från direktionen: Är det förslag till prioritering som avdelningen presenterar lämpligt och svarar det upp mot direktionens behov? Det kan handla om fördjupat analysarbete som också leder fram till publicering i den penningpolitiska rapporten eller i Riksbankens andra publikationer. Tyngdpunkten i diskussionerna ligger på arbetet inför det närmaste penningpolitiska beslutet, men även planeringen på längre sikt berörs. I detta sammanhang diskuteras också huvudsakliga osäkerheter och risker som omgärdar den ekonomiska utvecklingen och penningpolitiken. APP kommer med förslag till alternativa scenarier som kan hjälpa till att illustrera på vilket sätt prognoserna skulle bli annorlunda om specifika händelser inträffar i ekonomin.^[17] Till exempel vilka effekter för svensk inflation och penningpolitik som förändringar i oljepriset, produktiviteten, löneökningstakten eller utvecklingen i omvärldens efterfrågan kan resultera i. Scenarierna publiceras ibland i den penningpolitiska rapporten. Ibland hålls också ytterligare ett inledande möte med direktionen, där APP kort presenterar den nya information som kommit sedan det föregående penningpolitiska mötet.

Under cirka tre veckor pågår sedan APP:s interna arbete med att ta fram ett huvudscenario för konjunktur- och inflationsutvecklingen i Sverige. I första fasen av denna process handlar det om att klargöra förutsättningarna för prognosen, det vill säga det som händer oberoende av hur man väljer att utforma penningpolitiken i Sverige vid det närmast förestående penningpolitiska mötet. Det handlar bland annat om utvecklingen i omvärlden, de nuvarande finansiella förhållandena och den aktuella ekonomiska situationen i svensk ekonomi, ”nuläget”. APP:s diskussioner om den internationella konjunktur- och inflationsutvecklingen har då särskilt fokus på utvecklingen i Europa och USA, som är Sveriges huvudsakliga handelspartner. Diskussionerna om utvecklingen på de finansiella marknaderna avhandlar bland annat växelkursens och räntornas utveckling, för att bedöma transmissionen av penningpolitiken. På ett möte om nulägesbedömningen av Sveriges ekonomi diskuteras ingående ny information sedan det föregående penningpolitiska mötet och hur denna förhåller sig till Riksbankens prognoser för BNP:s olika delar, arbetsmarknaden, lönerna och inflationen. Eftersom ny information publiceras kontinuerligt gör APP under processen löpande uppdateringar av nulägesbedömningen och prognoserna för svensk och internationell ekonomi fram till det penningpolitiska beslutet.

I nästa fas använder APP makroekonomiska modeller för att ta fram ett förslag till huvudscenario för hela prognosperioden. APP bildar sig först en uppfattning om den övergripande makroekonomiska utvecklingen genom att fokusera på några nyckelvariabler som inflation, BNP, arbetslöshet, reporänta och växelkurs. Utifrån den bedömda makroprognosen mejslas sedan mer detaljerade prognoser fram för till exempel arbetsmarknaden och inflationen.^[18] Underlag som tydliggör och dokumenterar hur den slutgiltiga bedömningsprognosen förhåller sig till olika modellresultat delas till direktionen i samband med mötet i den penningpolitiska beredningsgruppen.

Samtidigt som förslaget till huvudscenariot arbetas fram tar APP, med hjälp av underlag även från AFS och AFM, fram ett förslag på penningpolitik. Penningpolitiken som föreslås är inte en rekommendation från avdelningen utan ambitionen är att förslaget som tas fram och presenteras för direktionen ska spegla hur direktionen normalt har valt att agera utifrån konjunktur- och inflationsutsikterna. När störningarna i ekonomin är ovanliga och många nya, kompletterande verktyg används parallellt med räntan blir detta arbete mer komplext. Samarbetet med andra policyavdelningar på Riksbanken har därför en stor betydelse. I det här sammanhanget tas också penningpolitiska alternativ fram för att illustrera effekterna på konjunktur- och inflationsutsikterna.