Korta beredningar och snabba beslut

Den omfattande finansiella oron och de snabbt försämrade utsikterna för svenska företag som uppstod i samband med pandemins inledning fick Riksbanken att snabbt aktivera krisledningen. I februari 2020 skapades avdelningsöverskridande grupper och den övergripande synkroniseringen skedde genom krisledningsgruppen. APP koordinerade det intensiva arbetet som flertalet grupper av tjänstemän från olika avdelningar utförde när det gällde att formulera och dimensionera olika förslag på åtgärder. Gruppernas förslag presenterades och diskuterades i nära samspel med direktionen – under en period hölls två avstämningsmöten dagligen. Vid extrainsatta penningpolitiska möten, under en period så ofta som varje vecka, fattades sedan beslut som i vissa fall innebar utmaningar när det gällde både utformning och implementering.^[28] Under krisens inledande mest akuta fas fattades flera penningpolitiska beslut per vecka, antingen vid extrainsatta möten eller per capsulam. Krishanteringen innebar sammantaget att det i Riksbankens beslutsprocesser utarbetades ett ännu tätare samarbete mellan avdelningen för penningpolitik, avdelningen för finansiell stabilitet, avdelningen för marknader och även avdelningen för betalningar.

Under coronakrisen beslutade Riksbanken om en rad olika åtgärder, varav en del tidigare oprövade, för att hjälpa företag och hushåll att klara perioden med lägre efterfrågan och en stor osäkerhet kring de ekonomiska utsikterna. Riksbanken satte till exempel in olika åtgärder för att säkerställa att banker, företag och hushåll kunde finansiera sig och att Riksbankens nollränta skulle få fullt genomslag på de räntor som företagen och hushållen betalade på sina lån. Med tanke på krisens karaktär och den stora osäkerheten kring pandemins utveckling utformades flera av åtgärderna som försäkringar mot ett värre scenario med en djupare och mer utdragen lågkonjunktur.

Åtgärderna innefattade olika former av likviditetsstöd till banksektorn, men i likhet med många andra centralbanker köpte Riksbanken också i större utsträckning än tidigare finansiella tillgångar för att möta krisens utmaningar. Riksbanken började genomföra operationer på fler marknader än tidigare. Före pandemin bestod Riksbankens tillgångsköp av nominella och reala statsobligationer. Nu utökades de även med kommunobligationer, företagscertifikat, företagsobligationer, säkerställda obligationer och statsskuldväxlar. För att snabbt bygga upp nödvändiga kunskaper om företagsobligationsmarknaden som var en ny arena för Riksbanken anlitades också ett externt bolag. Många av åtgärderna beslutade och införde Riksbanken under mycket kort tid, och såväl beloppsramar som villkor för åtgärderna behövde i flera fall justeras efter att de först annonserats.