Varför regleras likviditetsrisk?
Publicerad: 9 maj 2022
Enligt Baselkommittén är det likviditetsrisken i internationellt aktiva banker som bör regleras.[4] Se bland annat Basel Committee on Banking Supervision (2013). Notera att Baselkommitténs standarder definierar såväl kapitalkrav som likviditetskrav för internationellt aktiva banker. Hur internationell aktivitet ska definieras kan diskuteras. När EU implementerade Basels globala standarder i tillsynsförordningen, valde de helt enkelt att inkludera alla banker.[5] Se EU (2013) där även vissa värdepappersföretag också omfattas av likviditetsregleringarna.
Vad är det då som definierar en bank? Tillsynsförordningens definition är kortfattad: ”ett företag vars verksamhet består i att från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel och att bevilja krediter för egen räkning”.[6] Se EU (2013), artikel 4.1.1. Det finns dock flera andra typer av företag i Sverige som får bevilja krediter, utöver banker.[7] Exempelvis får konsumentkreditinstitut bevilja krediter i Sverige. I början av 2022 fanns det 74 sådana företag i Sverige enligt fi.se. Däremot är det i princip bara banker som har tillstånd att ta emot insättningar från allmänheten.[8] Insättningsföretag får även erhålla inlåning från allmänheten men endast upp till ett begränsat belopp per kund. Dessa företagstyper är dock under avveckling från 1 januari 2021. Det är alltså endast de företag som får ta emot insättningar från allmänheten, det vill säga bankerna, som omfattas av Basels standarder för reglering av likviditet och kapital.
Inlåning utgör en stor del av finansieringen för nästan alla storbanker i världen. Inlåningen särskiljer sig från övrig finansiering eftersom större delen av den är så kallad avista, det vill säga att den kan begäras tillbaka omgående av kunden. Inlåningen är också nominellt bestämd, vilket gör att insättaren kan kräva tillbaka det insatta beloppet (med justering för överenskommen ränta) oavsett hur bankens tillgångssida utvecklas. Detta gör banken känslig för en så kallad uttagsanstormning, det vill säga att många kunder samtidigt vill ta ut sina pengar. Känsligheten beror på att pengarna kanske inte räcker till om banken inte har tillräckligt med likvida medel i en sådan situation. Även en solid bank kan då fallera och försättas i resolution eller gå i konkurs, eftersom det kan räcka med ett dåligt rykte eller en enda dålig nyhet för att en uttagsanstormning ska ta fart. Anstormningen kan ske väldigt plötsligt, vilket kan göra att bankerna har begränsade möjligheter att agera för att minska dess påverkan.
Det är skadligt för samhället om banker plötsligt fallerar, eftersom många banker är viktiga för att betalningssystemet ska fungera och för att kreditgivningen ska upprätthållas. Genom resolution kan negativa effekter mildras men inte helt motverkas och därför måste fallissemang av banker förebyggas.
Insättningsgarantin är en förebyggande åtgärd som införts i många länder för att bland annat minska risken för uttagsanstormningar. Utöver denna åtgärd finns också möjligheten för centralbanker att stödja banker genom att bevilja dem nödkrediter. Stater kan också agera genom att ställa ut garantier för en del av bankens finansiering. Det kan minska investerarnas kreditrisk och på så sätt öka deras vilja att finansiera banken. Här uppstår dock en moralisk risk. Bankerna har incitament att öka sin risk i verksamheten för att tjäna mer pengar. Om det går dåligt så skulle de kunna förvänta sig att räddas av myndigheterna genom likviditetsstöd, i vart fall om banken är stor och anses systemviktig. För att lösa detta dilemma införs regleringar som begränsar bankernas risktagande. Regleringarna i tillsynsförordningen omfattar likviditetsrisker men även risker som ställer krav på ökat kapital, exempelvis kreditrisker och marknadsrisker.
Ett sätt att sammanfatta en reglerares uppgift är att regleraren behöver hitta en tillräckligt god nivå på kapital och likviditet för att bankerna själva ska kunna bära förluster respektive likviditetstapp i de flesta kriser som uppstår. Detta skapar förtroende för bankerna, som därmed får goda förutsättningar för en väl fungerande verksamhet med en låg sannolikhet för uttagsanstormning.
Ekonomisk kommentar
NR 7 2022, 9 maj
Ladda ner PDF