Riksbankens förvaltning av finansiella tillgångar och tillämpning av hållbarhetshänsyn

Inom det penningpolitiska uppdraget har Riksbanken köpt tillgångar i svenska kronor.^[8] Riksbanken har i penningpolitiskt syfte tillgångar som består av svenska säkerställda obligationer (bostadsobligationer), kommunobligationer och företagspapper (företagsobligationer och företagscertifikat). Även tillgångar som består av statsskuldväxlar och statsobligationer ingår. Detta till följd av Riksbankens åtgärder i samband med coronapandemin under 2020, med syfte att hålla ränteläget lågt. Till dessa tillgångar hör även de svenska nominella och reala statsobligationer som Riksbanken köpte under perioden 2015–2020 i penningpolitiskt syfte. Till dessa tillgångar räknas bland annat obligationerna utgivna av svenska icke-finansiella företag. Vid dessa köp tar Riksbanken hänsyn till hållbarhet.

Riksbanken förvaltar även tillgångar bestående av en guld- och valutareserv. Den står för en stor del av Riksbankens totala tillgångar och är värd ungefär 460 miljarder kronor. Guld- och valutareserven finns för att Riksbanken, i tider av finansiell stress, ska kunna erbjuda banker likviditetsstöd i utländsk valuta och för att Riksbanken ska kunna utföra valutainterventioner. Valutareserven används också när Riksbanken lånar ut pengar till IMF. Dessa policybehov används i sin tur som utgångspunkt för att identifiera beredskapsbehovet av utländsk valuta. Hållbarhetshänsyn tillämpas även i valet av tillgångar i valutareserven.

Normbaserad negativ screening vid köp av företagsobligationer

När Riksbanken köper tillgångar i penningpolitiskt syfte behöver Riksbanken beakta de finansiella risker som följer av åtgärden. Sedan januari 2021 tar Riksbanken därför hänsyn till hållbarhet i sina köp av företagsobligationer. Det tillämpas genom en så kallad normbaserad negativ screening, vilken innebär att Riksbanken endast köper obligationer utgivna av företag som bedöms efterleva internationella standarder och normer för hållbarhet. De principer som företagen måste efterleva spänner över områdena mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, miljö och antikorruption.^[9] Se M. Andersson och M. Stenström (2021), ”Hållbarhetshänsyn vid köp av företagsobligationer”, Ekonomiska kommentarer, nr 3, Sveriges riksbank.

Riksbankens negativa screening utgår från att det är mer riskabelt att köpa obligationer utgivna av företag som bryter mot dessa principer. Ett syfte med screeningen är alltså att begränsa Riksbankens finansiella risker kopplade till hållbarhet. Genom att tillämpa negativ screening hushållar Riksbanken även med statens medel och bidrar till en god förvaltning baserad på den statliga värdegrunden. I valet av företagsobligationer måste Riksbanken samtidigt följa regelverket för penningpolitik.^[10] Hänsyn behöver tas till de offentligrättsliga principerna, vilket bland annat innebär att företag som är lika ska behandlas lika och att avsteg eller undantag från detta endast ska göras på sakliga grunder. Dessutom ska de positiva effekterna av ett beslut att exkludera ett företag stå i rimlig proportion till den eventuella skada som åtgärden kan orsaka. Hänsynstagande till hållbarhet ska också genomföras med sikte på att undvika snedvridande effekter på den svenska marknaden för företagsobligationer.

Koldioxidavtrycket redovisas för innehaven av företagsobligationer

Sedan 2021 redovisar Riksbanken kvartalsvis koldioxidavtrycket för sina innehav av företagsobligationer.^[11] Se Riksbankens hemsida om koldioxidavtrycket för innehaven av företagsobligationer. På så sätt avser Riksbanken bidra till att främja transparensen kring klimatrelaterad information. Rapporteringen kan också ses som ett första steg i Riksbankens process mot ökad redovisning av klimatrelaterad information.

Riksbanken har åtagit sig att arbeta för att publicera sin egen klimatrelaterade finansiella rapportering i linje med Task-Force on Climate-related Financial Disclosures (TCFD) rekommendationer.^[12] Se ”Gemensamt åtagande från de svenska NGFS-medlemmarna, Finansinspektionen och Riksbanken, i anslutning till NGFS Glasgowförklaring under COP26”, 3 november 2021. Som ett nästa steg avser Riksbanken även att beräkna och redovisa koldioxidavtrycket för andra finansiella tillgångar. Bland annat ser Riksbanken över hur koldioxidavtrycket för valutareserven och för innehaven av statsobligationer kan beräknas. Beräkning av koldioxidavtrycket ger även en första indikation på vilka koldioxidintensiva tillgångar som Riksbanken är exponerad mot. Denna analys ingår i Riksbankens arbete med att beräkna och mäta klimatrelaterade risker för Riksbankens finansiella tillgångar.

När Riksbanken redovisar koldioxidavtrycket för sina innehav av företagsobligationer används portföljviktad koldioxidintensitet, vilket är ett mått som summerar varje företags koldioxidintensitet. I dagsläget rapporterar endast en minoritet av företagen sina utsläpp. Det gör att koldioxidavtrycket delvis beräknas utifrån uppskattningar av utsläppen, vilket gör att måttet mer ger en indikation på koldioxidavtrycket för Riksbankens innehav (Diagram 1).^[13] För mer information om hur koldioxidavtrycket är beräknat se J. Blixt, E. Brattström och M. Ferlin (2021), ”Hållbarhetsrapportering - behov av ökad standardisering och transparens”, Ekonomiska kommentarer, nr 4, Sveriges riksbank. Samtidig ökar antalet företag som redovisar sina utsläpp. I takt med att fler företag rapporterar sina utsläpp kommer också tillförlitligheten i måttet att öka. Tabell 1 visar hur tillgängligheten till data om koldioxidutsläpp skiljer sig mellan börslistade och icke-börslistade företag. Av de börslistade företagen som uppfyller Riksbankens köpkriterier är det nästan 80 procent som rapporterar utsläppsdata, medan det för de icke-börslistade företagen endast är 12 procent.

Anm. Tabellen visar de företag med obligationer som uppfyller Riksbankens köpkriterier per den 31 oktober 2021, det vill säga de kriterier för köpen av företagsobligationer som Riksbanken har satt upp. De innefattar kreditbetyg, direktfinansiering och löptid, marknadsneutralitet och hållbarhet. ^[14] För mer information om de krav som ska följas se D. Hansson och J. Birging (2021), ”Riksbankens värdepappersköp under coronapandemin”, Ekonomiska kommentarer, nr 12, Sveriges riksbank.

Källor: Riksbanken och Sustainalytics.

Riksbanken tar hänsyn till hållbarhet i valet av tillgångar i valutareserven

Riksbankens finansiella risk- och investeringspolicy sätter ramarna för förvaltningen av valutareserven och definierar vilka krav som ställs på valutareserven för att beredskapen att använda den ska vara god. I policyn framgår till exempel att tillgångarna i valutareserven ska ha god likviditet. Därför består valutareserven till största del av statsobligationer utgivna av stater med hög kreditvärdighet. I policyn framgår även att valutareserven ska bidra till att värna Riksbankens finansiella oberoende och att förvaltningen av tillgångarna ska bedrivas effektivt, samt på ett sätt som inte bedöms kunna skada Riksbankens anseende. Sedan 2019 säger policyn också att Riksbanken ska ta hänsyn till hållbarhet i valet av tillgångar i valutareserven.^[15] Den finansiella risk- och investeringspolicyn fastställer principerna för Riksbankens investeringar i guld- och valutareserven. Med utgångspunkt i beredskapsbehovet definierar policyn den tillåtna tillgångs- och valutasammansättning och sätter ramarna för förvaltningen.

Det gör man på olika sätt. Till exempel bedömer Riksbanken nya tillgångar utifrån hållbarhetsfaktorer som klimat, socialt ansvar och styrning innan de kan inkluderas i valutareserven. Med denna bedömning tar Riksbanken hänsyn till en god förvaltning baserad på den statliga värdegrunden. Därutöver mäter Riksbanken också vilket koldioxidavtryck tillgångarna i valutareserven har. I den mån det är möjligt väljer Riksbanken en sammansättning av tillgångar som begränsar det sammanlagda koldioxidavtrycket i valutareserven, utan att det får för stor negativ påverkan på avkastningen. Till följd av denna hållbarhetshänsyn har Riksbanken under de senaste åren gjort vissa justeringar av innehaven.^[16] Riksbanken tog 2019 beslut om att endast investera i australiska delstater samt kanadensiska provinser som har samma eller lägre koldioxidavtryck än vad respektive stat har. Hållbarhetshänsyn får dock inte försämra Riksbankens beredskap att erbjuda likviditetsstöd eller att kunna köpa och sälja valuta i penning- och valutapolitiskt syfte.

Riksbanken äger gröna obligationer

Gröna obligationer ingår i Riksbankens tillgångar i både utländsk valuta och svenska kronor. Det beror på att gröna obligationer utgör en naturlig del av de marknader där Riksbanken är aktiv och Riksbanken bedömer därmed i dagsläget gröna obligationer på samma grunder som andra tillgångar i sin förvaltning.