Begreppet fintech är en kombination av två engelska ord – ”financial” (finansiell) och ”technology” (teknik). Det ger en fingervisning om att fintech innefattar finansiella tjänster och teknik.

Olika myndigheter och internationella forum har tagit fram definitioner av vad fintech är. Det standardsättande forumet Financial Stability Board (FSB) definierar exempelvis fintech som “[…] innovation inom finansiella tjänster som möjliggjorts av teknik som kan resultera i nya affärsmodeller, tillämpningar, processer eller produkter med en tillhörande signifikant effekt på finansiella marknader och institut och tillhandahållandet av finansiella tjänster” (Riksbankens översättning).^[3] Se FSB (2021), "FinTech", Financial Stability Board. Senast uppdaterad 28 juni 2021. Hämtad den 25 april 2022. [online] Tillgänglig på: FinTech - Financial Stability Board (fsb.org). Bank for International Settlements (BIS) har en liknande definition: ”[…] innovation inom finansiella tjänster som möjliggjorts av teknik” (Riksbankens översättning). ^[4] Se BIS, "Innovation and fintech", Bank for International Settlements. Hämtad den 25 april 2022. [online] Tillgänglig på Innovation and fintech (bis.org).

Den definition som vi utgår från i detta staff memo påminner om de ovanstående, nämligen ”[…] finansiella tjänster kombineras med nya tekniska innovationer”.^[5] Se FinTech - växelverkan mellan finansiell verksamhet och teknologisk innovation. Fördjupning i Finansiell stabilitet, 2017:1, Sveriges riksbank.

Fintech omfattar en mängd olika aktiviteter och aktörer

Området för fintech är brett och omfattar i princip alla de aktiviteter som vi traditionellt sett associerar med det finansiella systemet. Det handlar till exempel om betalningsförmedling, kreditgivning, tillgångsförvaltning och försäkringsrelaterade tjänster.^[6] De fintechaktiviteter som är kopplade till försäkringar kallas ofta för “insurtech”, vilket är en kombination av de engelska orden “insurance” (försäkring) och “technology” (teknik). Det finns även aktiviteter som enbart existerar inom ramen för fintech, exempelvis aktiviteter kopplade till kryptotillgångar (se avsnittet Kryptotillgångar är digitala tillgångar).

Det finns i huvudsak tre typer av aktörer som använder fintech i sin verksamhet: nya företag som tillhandahåller finansiella tjänster vilka bygger på ny teknik (här kallade fintechföretag), redan existerande finansiella aktörer, till exempel banker, som börjar inkorporera ny teknik i sitt tjänsteerbjudande och stora teknikföretag (så kallade bigtechföretag) som börjar erbjuda finansiella tjänster.^[7] Några exempel på bigtechföretag är de amerikanska företagen Meta (tidigare Facebook), Apple, Amazon, Netflix och Google. Två kinesiska exempel på bigtechföretag är företagen Tencent och Ant Group. Ett vanligt sätt för banker att inkorporera ny teknik i sina tjänsteerbjudanden är också att de inleder samarbeten med eller köper upp de mer renodlade fintechaktörerna.^[8] The Rapid Growth of Fintech: Vulnerabilities and Challenges for Financial Stability. Kapitel i Global Financial Stability Report, april 2022, Internationella valutafonden.

I detta staff memo används ordet ”fintechområde” för att känneteckna alla de fintechaktiviteter som utförs inom ramen för det finansiella systemet, oavsett vilken aktör som utför dem. Ordet ”fintechsektor” används för att känneteckna de fintechaktiviteter som utförs av fintechföretagen, inklusive aktiviteter kopplade till kryptotillgångar.

Fintech kan beskrivas med hjälp av en trädstruktur

BIS har tagit fram ett ”fintechträd” som beskriver olika fintechaktiviteter och bakomliggande faktorer som möjliggör dem.^[9] J. Ehrentraud et al. (2020), ”Policy responses to fintech: a cross-country overview”, FSI Insights no 23, 30 januari 2020, Financial Stability Institute, Bank for International Settlements. I det trädet utgörs trädkronan av själva fintechaktiviteterna, som betalningsförmedling, kreditgivning, tillgångsförvaltning och försäkringsrelaterade tjänster. I stammen finns olika tekniker som understödjer fintechaktiviteterna. Det kan exempelvis vara distribuerad databasteknik (eng. distributed ledger technology, DLT), artificiell intelligens (AI) och maskininlärning (ML).^[10] DLT är en teknik som stödjer distribuerad registerföring och registerhållning av krypterad data. En av de mest kända underkategorierna till DLT är blockkedjor (eng. block chain), vilket bland annat kryptotillgången Bitcoin bygger på. DLT är ett verktyg för att registrera äganderätt till exempelvis pengar eller värdepapper. Genom DLT möjliggörs att man på ett decentraliserat sätt kan föreslå och validera transaktioner och uppdatera register på ett synkroniserat sätt mellan olika nätverk. Tillgång till och möjlighet att lägga till data i den distribuerade databasen kan antingen vara obegränsat (eng. permissionless) eller begränsat till en specifik grupp av användare (eng. permissioned). Trädets rötter utgörs av olika policyer från myndigheter som på olika sätt främjar att teknik används för att möjliggöra innovationer och aktiviteter inom det finansiella systemet. Några exempel på det är myndighetspolicyer kring digitala identifieringsmetoder som ger allmänheten möjlighet att ta del av olika digitala tjänster (i Sverige finns exempelvis BankID och Freja eID), underlättande av innovation och policyer som till exempel regelverk för så kallad open banking. Open banking innebär att tredjepartsutvecklare får tillgång till kunddata från banker och därmed kan bygga olika finansiella tjänster och funktioner baserat på den. Underlättande av innovation kan exempelvis ske genom att myndigheter inrättar så kallade innovationscenter eller regulatoriska sandboxar, där nya aktörer kan testa sina produkter eller tjänster på den verkliga marknaden, men i en kontrollerad miljö. I till exempel Sverige har Finansinspektionen (FI) inrättat ett innovationscenter där företag bland annat kan få vägledning kring hur de ska organisera sin verksamhet enligt gällande lag.^[11] FI (2021), "Om FI:s innovationscenter", Finansinspektionen. Senast granskad 13 april 2021. Hämtad 25 april 2022. [online] Tillgänglig på: Om | Finansinspektionen. I Storbritannien har myndigheten Financial Conduct Authority (FCA) inrättat en regulatorisk sandbox.^[12] FCA (2022), "Regulatory Sandbox", Financial Conduct Authority. Senast uppdaterad 28 mars 2022. Hämtad 25 april 2022. [online] Tillgänglig på: Regulatory Sandbox | FCA.

Lagstiftare i olika delar av världen har även utformat sina regelverk så att de ska främja innovation inom finansiella tjänster. Ett exempel på det är det andra betaltjänstdirektivet inom EU (Payment Services Directive 2, PSD2). Genom PSD2 ställs bland annat krav på banker att dela med sig av information till andra aktörer, till exempel fintechföretag.

Nätverkseffekter kan ge en fördel inom finansiella tjänster

Nätverkseffekter är en viktig faktor bakom att framför allt bigtechföretag vunnit mark inom finansiella tjänster. De innebär i korthet att ju fler personer som använder en tjänst, desto mer värdefullt blir det för andra personer att börja använda tjänsten. Om man tar betalningar som exempel är det mer attraktivt att använda en betaltjänst om fler säljare accepterar den som betalmetod, samtidigt som det är mer attraktivt för säljare att acceptera betalmetoden när fler köpare vill använda den. En anledning till att alla betalmetoder inte accepteras överallt är att de kräver en viss teknisk infrastruktur för att processa, cleara och avveckla betalningar. För att till exempel en säljare ska kunna acceptera ett kort från något av de stora kortföretagen krävs bland annat att den har tillgång till kortföretagets nätverk. Om få personer vill betala med ett visst kort blir kostnaden per transaktion hög för säljaren. Samtidigt är det inte särskilt värdefullt för köparen att ha ett kort som få säljare tar emot. Nätverkseffekter är därmed en anledning till att det enbart finns ett fåtal väldigt stora kortföretag som lyckats etablera sig istället för att till exempel alla banker skulle ge ut egna kort på egna kortnätverk. Nätverkseffekter är också en anledning till att banker traditionellt sett har haft en stark roll på de finansiella marknaderna, där de har en stor mängd kunder och mycket data om dem.

Nätverkseffekter är alltså en anledning till att bigtechföretag börjat etablera sig inom finansiella tjänster, särskilt inom betalningsförmedling. Något som är relativt unikt för bigtechföretagen är nämligen att de redan innan de börjar erbjuda finansiella tjänster har många användare och stora mängder data om dem, vilket de kan utnyttja när de tillhandahåller olika tjänster. Genom att bigtechföretagen har så många användare kan de utnyttja nätverkseffekter för att snabbt ta stora marknadsandelar. I till exempel Kina domineras betalmarknaden av två bigtechföretag: Ant Group och Tencent. Tillsammans hade företagen en marknadsandel på mer än 90 procent inom mobilbetalningar under 2020.^[13] The Economist (2020), "Do Alipay and Tenpay misuse their market power", 6 augusti 2020, The Economist.

Digitalisering av finansiella tjänster är ett sätt att ta marknadsandelar

Fintech innebär att man digitaliserar olika tjänster inom det finansiella systemet. Det kan ge fintechaktörerna möjlighet att ta marknadsandelar från de traditionella finansiella aktörerna. Fintechföretagen har i många fall nyare och modernare system än traditionella finansiella aktörer, vilket kan göra det lättare för dem att tillhandahålla moderna lösningar på olika finansiella tjänster. Därmed kan de erbjuda samma eller liknande tjänster som traditionella aktörer men till ett lägre pris eller med enklare och snabbare processer. Ofta har fintechaktörer enbart en digital närvaro, det vill säga att de inte har några fysiska kontor dit kunderna kan gå. Det kan vara en anledning till att de kan erbjuda tjänster till lägre priser än traditionella aktörer. Även om till exempel svenska banker i relativt hög grad har utvecklat sitt digitala tjänsteerbjudande har de ofta kvar sina fysiska kontor som en kund till exempel kan besöka för att ta ett bolån eller använda andra finansiella tjänster. Samtidigt kan fysiska kontor underlätta tillgången till finansiella tjänster för personer som av olika anledningar har svårt att använda digitala tjänster.

Fintechföretagen kan bli stora i länder där det finns en hög användning av digitala tjänster och en vilja att ta sig an fler nya. Ett exempel på ett sådant land är Sverige. Här har till exempel olika digitala betaltjänster växt fram fort samtidigt som traditionella betalsätt som kontanter har minskat kraftigt eftersom det anses vara mindre smidigt att använda.

Men fintech kan också bli stort i utvecklingsländer, där relativt stora delar av befolkningen kan sakna tillgång till det finansiella systemet och de tjänster som erbjuds inom ramen för det. Det brukar kallas för att vara finansiellt exkluderad.^[14] Motsatsen till finansiell exkludering – finansiell inkludering – kännetecknas av att de flesta i befolkningen har tillgång till finansiella tjänster som till exempel bankkonton. Till exempel kan det handla om att sakna tillgång till ett bankkonto. Det medför bland annat att det är svårare att på ett enkelt sätt skicka pengar till andra personer inom och utanför landet eller ta lån för att konsumera. I vissa fall skulle fintech kunna minska finansiell exkludering till exempel genom olika tjänster kopplade till kryptotillgångar eftersom man enbart behöver en kryptoplånbok för att ha tillgång till sina kryptotillgångar. För att köpa kryptotillgångarna kan man emellertid behöva ha tillgång till traditionella valutor i digital form, exempelvis pengar på ett bankkonto. Många av metoderna för att köpa kryptotillgångar är nämligen digitala. Kryptotillgångar kan också användas för att göra gränsöverskridande överföringar, till exempel till länder med mindre utvecklade banksystem.

Därtill kan kreditgivning från fintech- och bigtechföretag öka möjligheterna för vissa kundsegment att få lån (se avsnittet Kreditgivning från fintech- och bigtechföretag har växt särskilt fort).