Fintechsektorn har växt fram fort och ökat mycket i storlek. Särskilt stämmer detta in på marknaden för kryptotillgångar som växt till ett värde på drygt 1 200 miljarder dollar, motsvarande cirka 12 400 miljarder kronor, på bara ett par års tid. Marknaden utgör dock bara runt 0,3 procent av storleken på det globala finansiella systemet, vars totala tillgångar uppgick till ungefär 470 000 miljarder dollar i slutet av 2020.

Fintechföretagen och deras verksamheter kan genom sin användning av ny teknik öka effektiviteten i det finansiella systemet och leda till billigare och bättre finansiella tjänster. Samtidigt måste man väga det mot att de kan ge upphov till flera sorters utmaningar för myndigheter och risker för det finansiella systemet. Särskilt kryptotillgångar är förknippade med olika slags risker. Fintechverksamhet, inklusive verksamhet med kryptotillgångar, har därför hamnat allt högre på agendan hos bland annat centralbanker och olika standardsättande organ.

Fintechaktiviteter kan leda till att befintliga regler kringgås

Till följd av fintechsektorns snabba tillväxt har regleringen inte hängt med på alla fronter, särskilt inte för kryptotillgångar. Ett exempel är att det finns vissa stablecoins som fungerar som penningmarknadsfonder på så sätt att deras reserv till stora delar består av olika tillgångar som till exempel företagscertifikat, men utan att de följer samma krav som dessa fonder typiskt sett gör.^[68] En penningmarknadsfond är en sorts fond som investerar i likvida, kortfristiga tillgångar som till exempel företagscertifikat. Fondernas målsättning är att bevara värdet av investeringen eller erbjuda en avkastning motsvarande penningmarknadsräntan. I de fallen använder med andra ord den som ger ut stablecoins den nya tekniken för att kringgå reglerna.

Nya aktörers tillgång till centrala avvecklingssystem skiljer sig åt mellan länder

Centrala avvecklingssystem utgör själva kärnan i den finansiella infrastrukturen. Alla betalningar går igenom dem. I dessa system avvecklas stora betalningar i centralbankspengar för att minska riskerna i transaktionerna.^[69] Centralbankspengar är de pengar som i Sverige ges ut av Riksbanken och finns på Riksbankens balansräkning. För allmänheten finns de i dagsläget enbart tillgängliga i form av kontanter. De pengar som till exempel banker har på konton i RIX-systemet är centralbankspengar. För stora betalningar i svenska kronor är det till exempel Riksbankens RIX-system som är det centrala betalningssystemet. Deltagarna i RIX-systemet är kreditinstitut, värdepappersföretag, clearingorganisationer, värdepapperscentraler, centrala motparter samt Riksgäldskontoret. Det handlar alltså om mer traditionella finansiella aktörer. I takt med att fintechsektorn och dess aktörer växer blir det allt viktigare för relevanta myndigheter att ta ställning till vilka aktörer som ska få tillgång till avvecklingssystemen och vilka krav som ska ställas på dem. I Storbritannien tillåts till exempel betaltjänstleverantörer som inte är banker (eng. non-bank payment service providers) att söka tillstånd till Bank of Englands avvecklingssystem för stora betalningar.^[70] Bank of England (2017), "Bank of England extends direct access to RTGS accounts to non-bank payment service providers", nyhet, 19 juli 2017. Fintechföretaget Wise (tidigare TransferWise), som är aktiva inom bland annat gränsöverskridande betalningar, blev den första non-bank payment service provider att få tillgång till Bank of Englands avvecklingssystem.^[71] Bank of England (2018), "First non-bank service provider (PSP) directly accesses UK payment system", nyhet, 18 april 2018.

Inom EU är det bland annat det så kallade Finalitydirektivet som begränsar vilka aktörer som ska få tillgång till de centrala avvecklingssystemen.^[72] Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper. Direktivet har inte implementerats på samma sätt i alla länder.^[73] Se Betalningsrapport, 2021, Sveriges riksbank och Finansiell stabilitet 21:2, Sveriges riksbank. I till exempel Sverige har det implementerats på ett sätt som gör att många fintechföretag inte har möjlighet att delta i Riksbankens RIX-system.^[74] Ett fintechföretag som är medlem i RIX är till exempel Klarna. Det pågår nu en översyn inom EU för att säkerställa att det implementeras på samma sätt överallt.

Tillsyn och övervakning av fintechföretag

Som tidigare beskrivet ska fintechföretag följa olika regler baserat på vilken verksamhet de utför, precis som andra företag i den finansiella sektorn (se avsnittet Fintechföretag följer traditionell finansiell lagstiftning). De ska generellt sett även söka tillstånd från FI och stå under deras tillsyn. Det finns dock vissa företag vars verksamhet inte medför att de behöver söka tillstånd på grund av hur reglerna är utformade. Ett exempel på det är Getswish.^[75] FI (2020), "FI och Swish - frågor och svar", Finansinspektionen. Publicerad 22 januari 2020. Hämtad 25 april 2022. [online] Tillgänglig på: FI och Swish – frågor och svar | Finansinspektionen. Verksamhet som inte är tillståndspliktig står inte heller under tillsyn. Riksbanken ansvarar för att övervaka finansiella aktörer. Men enligt den nuvarande Riksbankslagen har Riksbanken enbart rätt att ta in information från aktörer som står under FI:s tillsyn.^[76] I den nya riksbankslagen som föreslås träda i kraft den 1 januari 2023 ska Riksbanken bland annat övervaka verksamhet som är av särskild betydelse för den finansiella infrastrukturen i Sverige. Där är det möjligt att vissa fintechföretag skulle kunna inkluderas. Det kan därmed vara svårt för myndigheterna att ta del av information om de verksamheter som varken kräver tillstånd eller står under tillsyn. Det kan få som konsekvens att det är svårt att fånga upp risker innan de materialiseras.