Fintechsektorn har växt fort
Publicerad: 19 maj 2022
Svensk fintechsektor har växt med 15 gånger mellan 2008 och 2018
Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser publicerade under 2020 en rapport i vilken de undersökt den svenska fintechsektorn.[21] Se Tillväxtanalys (2020), "Svensk fintech", PM 2020:20, Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser. Bland annat har de kartlagt antalet svenska fintechföretag och hur fintechsektorn har utvecklats från början av 2000-talet till slutet av 2010-talet.
Mellan perioden 2000 till 2018 har det totalt funnits ungefär 500 fintechföretag i Sverige och cirka 450 av dem var aktiva under 2019. De tre främsta kategorierna som fintechföretagen har etablerat sig inom är kredit (kredit-, låne- och sparprodukter), betalningar (betalnings-, transaktions- och penningförsändelsetjänster) och infrastruktur (tekniska tjänster som säljs till andra företag för att möjliggöra finans- och fintechverksamhet).[22] Notera att kategorin infrastruktur inte är densamma som finansiell infrastruktur, vilket Riksbanken definierar som infrastruktursystem där betalningar genomförs och transaktioner med finansiella instrument hanteras. Sammanlagt räknas ungefär 230 företag in i dessa kategorier.
I rapporten redovisas även tillväxttakten för svensk fintechsektor. Den svenska fintechsektorn har växt från att motsvara 0,01 procent av BNP år 2008 till 0,15 procent år 2018. Det innebär alltså en ökning med 15 gånger på tio år. Som en jämförelse bidrog svensk finans- och försäkringsverksamhet totalt sett cirka 3,9 procent till BNP:n under 2021.[23] C. Holmström (2022), ”BNP – detaljerat”, Ekonomifakta. Senast uppdaterad 26 april 2022. Hämtad 3 maj 2022.
Kreditgivning från fintech- och bigtechföretag har växt särskilt fort
Fintech- respektive bigtechföretag har i flera delar av världen blivit alltmer framträdande inom en specifik typ av finansiella tjänster, nämligen kreditgivning. En anledning till detta är att de ofta har enkla och snabba digitala processer för låneansökningar. Kreditgivning från fintech- och bigtechföretag kan också vara särskilt inriktad mot låntagare med hög risk som ett sätt att ta marknadsandelar inom kreditgivning.[24] The Rapid Growth of Fintech: Vulnerabilities and Challenges for Financial Stability. Kapitel i Global Financial Stability Report, april 2022, Internationella valutafonden. De låntagare som lånar genom fintechföretag klarar i mindre utsträckning av att fullgöra sina åtaganden än de som lånar från traditionella finansiella aktörer.[25] M. Di Maggio och V. Yao (2018), "Fintech Borrowers: Lax-Screening or Cream-Skimming?", 16 augusti 2018, uppdaterad 6 april 2022, The Review of Financial Studies.
Det som ofta åsyftas när det gäller fintechkreditgivning är kreditgivning genom internetbaserade låneplattformar.[26] För mer information, se C. Bertsch och C-J. Rosenvinge (2019), "Fintech-krediter: internetbaserade låneplattformar i Sverige och världen", Penning- och valutapolitik, 2019:2, Sveriges riksbank. Det finns låneplattformar som inriktar sig mot såväl privatpersoner som små och medelstora företag. Ofta är lånen så kallade blancolån, det vill säga lån utan säkerhet. Låneplattformarna möjliggör att enskilda låntagare kan matchas direkt med kreditgivare, vilket kallas för peer-to-peer (P2P). Traditionellt sett är det banker eller andra finansiella institut som står för kreditgivning i det finansiella systemet. De brukar finansiera sin kreditgivning genom bland annat inlåning och marknadsfinansiering. Låneplattformarna tar till skillnad från bankerna i många fall inte någon egen kreditrisk utan deras roll är att förmedla kontakt mellan kreditgivare och låntagare.
Från början fungerade internetbaserade låneplattformar på så sätt att de delade upp en låntagares lån i flera, mindre andelar. Privata investerare kunde därefter köpa dessa andelar. Genom att andelen var relativt liten kunde investerarna köpa in sig på flera olika lån och därmed diversifiera sin kreditrisk. Denna modell brukar kallas för gräsrotsfinansiering.
Över tid har plattformsmodellen dock utvecklats och inkluderar numera även institutionella investerare som försäkringbolag och banker. Det har även skett en breddning i vilka typer av lån som erbjuds, bland annat olika slags lån mot säkerhet.
Även bigtechföretag kan använda sig av olika slags plattformsmodeller för kreditgivning. Kreditgivning från bigtechföretag kan också till exempel ske genom att ett bigtechföretag ingår samarbete med ett finansiellt institut. Bigtechföretagen har unika fördelar inom kreditgivning eftersom de kan utnyttja de stora mängder data de har om sina kunder från andra digitala tjänster för att avgöra vilka personer som är lämpliga att låna ut pengar till. Kreditgivning från bigtechföretag har växt mycket de senaste åren (se Diagram 1). Särskilt stor har tillväxten varit i Asien, i länder som Kina, Japan och Korea.[27] G. Cornelli et al. (2020), "Fintech and big tech credit: a new database", BIS Working Papers no 887, 22 september 2020, Bank for International Settlements.
Fintechföretag kan också erbjuda andra typer av kreditgivning. Till exempel är vissa fintechföretag organiserade likt traditionella banker i sina affärsmodeller och i sin kreditgivning. De kallas ofta för neobanker och finns uteslutande online. En annan vanlig affärsmodell för fintechföretag är att erbjuda kunderna kortfristiga konsumtionslån som kallas ”köp nu, betala senare”-lån (eng. buy now, pay later). Dessa typer av lån finns framför allt inom e-handeln. Två stora svenska aktörer som är aktiva inom denna typ av kreditgivning är Klarna och Qliro. Den svenska marknaden för dessa typer av lån uppskattas nå en storlek om drygt 20 miljarder dollar under 2022.[28] ResearchAndMarkets.com (2022), "Sweden Buy Now Pay Later Market and Investment Opportunities Report 2022: BNPL Payments are Expected to Grow by 33.8 % to Reach $20,207 Million - Forecast to 2028", 15 februari 2022, Businesswire.