Bakåtblickande mått på utsläpp av växthusgaser – som koldioxidintensitet – har flera brister om man vill använda dem som mått på finansiell risk. De fångar till exempel inte landets eller regionens arbete med att minska utsläppen i framtiden. Koldioxidintensiteten kan dessutom skilja sig markant mellan länder och mellan enskilda regioner inom ett land, beroende på vilken typ av produktion det är fråga om och var produktionen av varor och tjänster är förlagd. Bakåtblickande mått fångar heller inte risker som beror på landets eller regionens exponering mot fossila tillgångar eller de kostnader och/eller besparingar som kan förväntas uppstå i takt med att världen övergår till en mindre fossilberoende ekonomi.

Trots dessa brister finns det sannolikt en koppling mellan koldioxidintensitet och omställningsrisk. Anledningen är att portföljer med relativt sett högre utsläpp kan drabbas hårdare av klimatomställningen än de med lägre utsläpp, vilket i sin tur kan leda till större förluster.^[16] Se NGFS (2021). En portföljs koldioxidavtryck visar således inte bara hur pass utsläppsintensiv portföljen ifråga är utan avtrycket kan även fungera som en indikation på hur stora omställningsriskerna är. Koldioxidavtrycket kan därför användas både för att minska riskerna och för att förbättra avkastningen vid förvaltning av en tillgångsportfölj.