Det finns flera olika sätt att mäta en finansiell tillgångsportföljs koldioxidavtryck. TCFD nämner fem, däribland portföljviktad koldioxidintensitet som är det som rekommenderas för ändamålet. Men det finns också alternativ när det kommer till detta mått för portföljer bestående av obligationer utgivna av stater och regioner. Ett alternativ till att använda BNP som mått för landets eller regionens produktion är att använda BNP per capita. BNP mäter den totala ekonomiska aktiviteten i landet, medan BNP per capita ger en indikation på landets välstånd eftersom det ger en bild av hur mycket som produceras per person i ett land, och därmed hur produktiva invånarna i landet är i genomsnitt. Genom att dividera utsläppen av växthusgaser för respektive land med BNP per capita får man ett annat förhållande mellan ländernas och regionernas koldioxidintensitet och därmed koldioxidavtrycket för hela portföljen. Detta kan i sin tur leda till att två olika tillgångsportföljer kan förhålla sig till varandra på olika sätt beroende på vilken definition av koldioxidavtrycket som används. Inget resultat är fel utan endast annorlunda och det är syftet med analysen som avgör vad som är rätt mått att använda. I denna kommentar använder sig Riksbanken av det produktionsbaserade måttet som använder BNP. Detta eftersom målet är att jämföra länderna baserat på deras totala uppskattade utsläpp av växthusgaser från produktionen av varor och tjänster inom landet eller regionen.