Riksbanken har en valutareserv för att kunna uppfylla sitt lagstadgade mål och utföra sina uppdrag
Publicerad: 12 april 2022
Riksbanken innehar en valutareserv. Syftet med den är att Riksbanken ska kunna ge tillfälligt likviditetsstöd i utländsk valuta, köpa och sälja valuta i penning- och valutapolitiskt syfte och uppfylla de åtaganden som följer av Sveriges medlemskap i Internationella valutafonden (IMF).
För att Riksbanken ska ha god beredskap att använda valutareserven består den till största del av obligationer utgivna av stater (se Diagram 1), eftersom sådana tillgångar snabbt kan omvandlas till likvida medel.[9] Se Riksbankens finansiella risk- och investeringspolicy och underliggande regler, 9 december 2021. Därutöver består valutareserven även av obligationer och andra räntebärande värdepapper med hög kreditvärdighet utgivna av mellanstatliga organisationer (till exempel Bank for International Settlements, BIS), regionala myndigheter (obligationer utgivna av australiska delstater och kanadensiska provinser), statsgaranterade organisationer samt likvida medel på bankkonto.
När Riksbanken bestämmer vilka tillgångar som ska finnas i valutareserven är utgångspunkten det så kallade beredskapsbehovet.[10] Faktorer som påverkar Riksbankens beredskapsbehov är de svenska bankernas behov av utländsk valuta i en finansiell kris, behovet av beredskap för valutainterventioner, storleken på internationella åtaganden samt behovet av att skapa förtroende för att Riksbanken har tillräckliga resurser för att uppfylla sitt lagstadgade mål och utföra sina uppdrag. Valutareserven utgörs framför allt av tillgångar i amerikanska dollar och euro, men även brittiska pund samt norska och danska kronor (se Diagram 2). Reserven innehåller till största delen tillgångar i dessa fem valutor som Riksbanken behöver hålla i beredskapssyfte, men för att sprida riskerna har Riksbanken även valt att låta en mindre del av valutareserven bestå av tillgångar i australiska och kanadensiska dollar.