Utsläppsdata publiceras med eftersläpning och mäts på olika sätt

Riksbanken använder sig av data på utsläpp av växthusgaser för länder och regioner från de nationella inventeringsrapporterna som rapporteras till UNFCCC. Dessa data beräknas och publiceras dock med eftersläpning. När denna kommentar publiceras är senast tillgängliga utsläppsdata för år 2019.

En annan utmaning med utsläppsdata för länder och regioner är att utsläppen kan mätas på olika sätt och att data inte alltid finns tillgängliga. I denna ekonomiska kommentar används endast direkta växthusgasutsläpp^[24] De direkta växthusgaserna är: koldioxid, metan, dikväveoxid, hydrofluorkarboner, perfluorkarboner, svavelhexafluorid och kvävetrifluorid. De indirekta växthusgaserna är: kväveoxider, kolmonoxid, flyktiga organiska ämnen utom metan och svaveldioxid. omräknade till ton koldioxidekvivalenter exklusive markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk^[25] En stor del av utsläppen av växthusgaser som orsakas av människan härstammar från olika former av förändrad markanvändning. Klimatrapporteringssektorn ”markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk” (Land Use, Land-Use Change and Forestry, LULUCF) omfattar rapportering av växthusgasutsläpp samt naturliga sänkor för upptag av växthusgaser till följd av olika former av förändrad markanvändning som direkt initierats av människan för ändamål såsom bosättningar, kommersiell verksamhet och skogsbruk. som mått. De indirekta växthusgaserna exkluderas eftersom data inte finns tillgängliga för alla länder och regioner som är representerade i valutareserven. Anledningen till att markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk exkluderas är att det är svårt att jämföra denna komponent mellan länder då den kan mätas på olika sätt^[26] Se Fyson, C. L., & Jeffery, M. L. (2019). .

Vissa länder, såsom Australien och Kanada, publicerar även skattningar på växthusgasutsläpp och BNP för sina regioner. Om regionala data finns tillgängliga kan koldioxidavtrycket från obligationerna beräknas mer korrekt än vad som hade varit fallet om man hade behövt uppskatta det utifrån landets koldioxidintensitet.

Justering för inflation och växelkurspåverkan på BNP

Måttet portföljviktad koldioxidintensitet som rekommenderas av TCFD inkluderar inte någon justering av BNP för variationer i växelkursen och i inflationen. Däremot föreslår Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) sätt att konvertera valutor och justera för inflation.^[27] Se Krey et al (2014). Den nederländska centralbanken har gjort en fördjupad studie av olika mått på koldioxidavtryck för tillgångsportföljer i den nederländska pensions- och försäkringssektorn där nyttan av att justera för inflation och växelkurs tydligt illustreras.^[28] Se De Nederlandsche Bank (2021). I beräkningarna av valutareservens koldioxidavtryck används data för ländernas BNP från OECD. Dessa data är justerade för inflation och växelkursvariationer mellan åren för att i möjligaste mån visa den ”reala” utvecklingen av valutareservens koldioxidavtryck.^[29] BNP-data från OECD National Accounts Statistics använder år 2015 som basår för justering av inflation och växelkurs för länderna. BNP-deflatorn används som mått på inflationen. För regionerna används BNP-deflatorn för respektive land när respektive regions BNP justeras för inflation. Justeringen av data görs i två steg:

BNP för respektive år inflateras/deflateras med BNP-deflatorn från X års prisnivå till det önskade basårets prisnivå.

BNP konverteras från innehavets valuta år X till amerikanska dollar med användning av basårets växelkurs.

Utmaningen när det kommer till korrigering för inflation är att det finns flera mått man kan justera med, till exempel BNP-deflatorn, konsumentprisindex (KPI) och prisindex i producent- och importled (PPI). BNP-deflatorn och KPI har bäst täckning och fungerar därför bäst när man vill justera för inflationen. I denna kommentar används BNP-deflatorn som mått för inflationen. BNP-deflatorn är ett brett mått som omfattar alla typer av varor och tjänster som produceras i ett land och är därför ett bra mått när man vill justera för inflationen i ekonomin i stort. Den är också ett mer omfattande inflationsmått än KPI eftersom den inte är baserad på en fast varukorg. När konsumtionsmönster ändras eller nya varor och tjänster introduceras så reflekteras det automatiskt i BNP-deflatorn för varje år men inte i KPI. BNP-deflatorn fångar alltså upp förändringar i ett lands konsumtions- eller investeringsmönster.

En utmaning när man vill korrigera för variationer i växelkursen är att det i praktiken är omöjligt att hitta ett år då växelkursen för den valuta man räknar om till inte är stark/svag i förhållande till övriga valutor. Anta till exempel att den valuta som man valt att konvertera till har stärkts/försvagats betydligt för just det år man valt som basår. En sådan förstärkning/försvagning skulle medföra att koldioxidintensiteten för tillgångarna blir högre eller lägre bara på grund av växelkursen. Detta problem hade varit mindre om det hade funnits en global standard eller praxis att förhålla sig till när man väljer ett basår. Dock kan konstateras att ju mindre andel tillgångarna i en viss valuta utgör av det totala portföljvärdet, desto mindre blir växelkursens påverkan på portföljens koldioxidavtryck.

I denna kommentar väljer vi att använda BNP omräknat till amerikanska dollar i stället för svenska kronor av två skäl. Dels för att majoriteten av valutareservens tillgångar är i amerikanska dollar, vilket medför att majoriteten av reservens tillgångar inte kommer att drabbas av någon växelkurseffekt. Dels för att vi vill redovisa koldioxidavtrycket i en enhet som gör det enklare att göra jämförelser internationellt, och där är dollarn att föredra. I de fall jämförelser görs över flera år används BNP-data med samma växelkurs för respektive år för att eliminera växelkurseffekten mellan åren.

Ett alternativ till att justera för växelkurser på detta sätt är att använda köpkraftspariteter (Purchasing Power Parity, PPP) eftersom PPP ofta används för att jämföra BNP mellan länder med olika valutor. Det blir dock ingen stor skillnad att räkna med köpkraftsjusterad BNP. Detta eftersom skillnaden i den relativa köpkraften mellan länderna i valutareserven inte är så stor i och med att alla är industrialiserade OECD-länder. Vi har emellertid även gjort beräkningar utifrån köpkraftsjusterad BNP med konstant prisnivå för att testa tillförlitligheten av resultaten. Våra beräkningar visar att valet av metod har liten betydelse för valutareservens totala koldioxidavtryck.

Anledningen till att man vill beräkna tillgångsportföljers koldioxidavtryck varierar, vilket gör det svårare för en global standard eller praxis för justering av inflation och växelkurser att växa fram. En eller några standarder skulle göra det möjligt att enkelt jämföra olika portföljer antingen med varandra eller över tid. Se Appendix för närmare beskrivning av de data och den beräkningsmetod som används i denna kommentar för att beräkna portföljviktad koldioxidintensitet.