Valutatransaktioner kan medföra betydande risker. Om två banker som handlar valuta med varandra befinner sig i olika tidszoner finns till exempel risken att den ena banken betalar in den valuta som den har sålt innan den får den köpta valutan. Detta skapar en motpartsrisk. Det finns dock system i den finansiella infrastrukturen som hanterar detta och kan eliminera motpartrisken genom att båda valutorna betalas in samtidigt (läs mer om valutaavveckling i CLS i Appendix).

Valutatransaktioner som inte avvecklas i ett finansiellt infrastruktursystem måste vanligtvis förmedlas av banker i andra länder. Det är vanligt när valutahandeln kommer från vanliga betalningar och inte från handel med finansiella instrument. Det går till som så att om till exempel en utländsk bank vill göra betalningar i svenska kronor för sin egen eller kunds räkning, öppnar den ett konto hos en svensk bank. Den svenska banken blir då en så kallad korrespondentbank. Den utländska banken skickar sedan en betalningsinstruktion till den svenska korrespondentbanken med information om beloppet och den slutgiltiga betalningsmottagaren. Den svenska banken drar då av beloppet i kronor från den utländska bankens konto. Om mottagaren har konto i samma bank som den utländska banken, sätter den svenska banken in beloppet direkt, vilket avslutar betalningen. Om mottagaren har konto i en annan svensk bank måste betalningen först passera genom den svenska finansiella infrastrukturen innan den når mottagaren.