En rad olika typer av intermediärer förmedlar finansiella tjänster

Det finns olika slags finansiella företag i det finansiella systemet som förmedlar spar- och finansieringstjänster till hushåll, icke-finansiella företag och den offentliga sektorn, det vill säga staten och kommunerna. Dessa brukar kallas mellanhänder, eller intermediärer, och bidrar till effektivare förmedling av kapital i ekonomin. I detta kapitel beskrivs dessa närmare där aktörerna är indelade utifrån typ av institut. Regleringen av de finansiella intermediärerna är också utformad med utgångspunkt i de olika typerna av institut.

Banker är viktiga intermediärer och de står för den största delen av allmänhetens ut- och inlåning. Men det finns även andra typer av företag som erbjuder dessa tjänster, dock är storleken på dessa aktörers verksamheter små i jämförelse trots att vissa av dem haft en hög tillväxt de senaste åren. Värdepappersinstitut är en annan slags intermediär som bland annat fungerar som mäklare av värdepapper på de finansiella marknaderna. Bankerna bedriver ofta också den här typen av verksamhet men det finns även en del företag som renodlat ägnar sig åt sådan värdepappersrörelse.

Kapitalförvaltare är också viktiga aktörer i det finansiella systemet och de hjälper till att kanalisera sparande till investeringar. De utgörs bland annat av försäkrings- och pensionsföretag, som förvaltar hushållens pensionssparande, och fondbolag som tillhandahåller och förvaltar de värdepappersfonder som hushållen investerar i. Dessa aktörer brukar benämnas icke-banker (non-bank financial institutions eller bara non-banks på engelska). Som kollektiv förvaltar icke-bankerna stora finansiella tillgångar, och har därför stor betydelse för det finansiella systemet.

Icke-bankernas finansiella tillgångar är nu lika stora som bankernas

De finansiella intermediärernas finansiella tillgångar uppgick vid slutet av 2023 till drygt 40 000 miljarder kronor, vilket motsvarar drygt 6 gånger Sveriges BNP, se Diagram 16. Aktörer som bedriver finansiell intermediering utan att vara banker har fått en allt större roll i det finansiella systemet över tid. Det är till exempel tydligt utifrån diagrammet nedan att icke-banker, som fondbolagens investeringsfonder och försäkrings- och pensionsföretag, ökat i storlek de senaste åren. I dagsläget är storleken på deras finansiella tillgångar ungefär lika stora som bankernas.^[45] ”Banker” avser här svenska monetära finansinstitut (MFI:er) så som banker och kreditmarknadsföretag.

Diagram 16. De finansiella intermediärernas finansiella tillgångar i relation till BNP Procent

De finansiella tillgångarna i diagrammet ger dock inte in hela bilden eftersom allt inte fångas på intermediärernas balansräkningar. Typiska poster som redovisas utanför dem är garantier, borgensåtaganden och vissa typer av derivat.^[46] Läs mer i Fakta – Derivat. Sådana poster visar nämligen inte ännu något reellt och mätbart värde, och det är därför osäkert om de kommer att resultera i en faktisk tillgång eller skuld, och i så fall när och hur stort beloppet kommer att vara. Aktörerna ingår även återköpstransaktioner, så kallade repor, vilket är avtal där parterna har kommit överens om att sälja ett värdepapper för att sedan köpa tillbaka det igen till ett i förväg bestämt pris. När värdepappret säljs i en återköpstransaktion kvarstår det i balansräkningen under transaktionens löptid. Samtidigt redovisas erhållna medel från försäljningen som en finansiell skuld, vilket medför att balansomslutningen ökar.^[47] Erhållna pengar redovisas som skuld till kreditinstitut eller inlåning från allmänheten, beroende på motpart. För motparten i repan sker ingen påverkan på balansomslutningen, bara en omfördelning på tillgångssidan från kassa/likvida medel till utlåning.

Stora finansiella koncernföretag omfattar flera slags intermediärer

De olika intermediärer som beskrivs i detta kapitel är indelade utifrån institutens huvudsakliga verksamhetsområde. Dock är indelningen i de olika grupperna inte självklar då vissa institut täcker in flera områden. Till exempel omfattar de stora svenska bankkoncernerna flera olika typer av intermediärer där de utöver att vara bankaktiebolag även har bland annat bostadsinstitut, fondbolag, finansbolag och försäkringsbolag i sin koncernstruktur. Bakgrunden till att organisationerna ser ut på detta sätt är att flera stora svenska banker sedan länge strävat efter att kunna erbjuda tjänster och produkter inom hela det finansiella området.^[48] Att verksamheterna ligger i separata bolag beror på en rad faktorer. T.ex. försäkringsbolag bedrivs som regel i egna bolag, där särskilda regler gäller (så som Solvens II och III vilket är europeiska regelverk för försäkringsföretag). Fondbolag bedrivs i regel i egen juridisk struktur, både av ekonomiska och juridiska skäl. Det skall råda s.k. chinese walls mellan ett antal olika affärsenheter (t.ex. mellan förvaltning och trading), och fonderna är avskilda från bankens moderbolag vid konkurs. Det finns också finansiella koncerner som inte har bankverksamhet som sin huvudsakliga verksamhet. Det kan till exempel handla om finansiella koncerner som har försäkringsförmedling som sin huvudverksamhet, men som också bedriver bankverksamhet.

Den statistik som presenteras i detta kapitel innefattar till stor del finansiella instituts svenska verksamheter. Det beror på att datatäckningen är som bäst över dessa områden. Men där det finns tillgängligt har vi även inkluderat data över svenska instituts verksamheter utanför Sverige, samt sammanlänkningarna med utländska aktörer. Det är en viktig del för att förstå det finansiella systemet då det skett en gradvis globalisering av de finansiella marknaderna över åren.