Derivatmarknaden erbjuder aktörer möjligheten att skydda sig mot specifika ekonomiska risker, så kallat hedging, och att spekulera. Ett derivatkontrakt är ett finansiellt instrument vars värde bestäms av en eller flera underliggande tillgångar som räntor, valutor, aktier, krediter och råvaror. Det finns många olika sorters derivatkontrakt, inklusive swappar, terminer och optioner.^[88] Se även Den svenska derivatmarknaden för en mer utförliga beskrivning av den svenska derivatmarknaden. De kan användas för att minska risker, men också för att öka risker eller spekulera om den framtida marknadsutvecklingen på till exempel aktie- eller elpriser.

Derivat fördelar om riskerna i det finansiella systemet. Till exempel kan en bank genom ett derivatkontrakt byta fasta räntebetalningar mot rörliga, eller låna svenska kronor i utbyte mot dollar från ett pensionsföretag. Därmed kan båda parterna matcha sina tillgångar och skulder mer effektivt. Läs mer om sådana länkar i avsnittet Länkar mellan kapitalförvaltare och banker. Även myndigheter använder derivat för att hantera risker. Exempelvis använder Riksgäldskontoret räntederivat för att justera löptiden på statsskulden, och Riksbanken använder valutaderivat för att minska risken i sin valutareserv.

Redovisningen av derivat kan vara komplex. Alla derivat på balansräkningen ska värderas till marknadsvärde, vilket är det belopp som de skulle kunna säljas för till, eller köpas av, en annan aktör. Värdet som redovisas på balansräkningen kan, beroende på derivatavtalens utformning, kvittas om vissa förutsättningar är uppfyllda. Vissa derivat, som valutaswappar, kan i vissa fall redovisas utanför balansräkningen och endast omnämnas i noterna, då till nominella belopp. Vidare är den svenska derivatmarknaden nära sammanlänkad med andra länders. Det är tydligt när man studerar var de svenska aktörernas motparter finns. Generellt sett ingås en majoritet av derivatkontrakten mellan en svensk aktör och en utländsk motpart.

Derivatmarknaden har vuxit både globalt och i Sverige under de senaste åren.^[89] Detta är främst drivet av räntederivat och det kan tänkas att högre och mer volatila räntor har ökat efterfrågan på att försäkra sig mot framtida ränterörelser, vilket är möjligt att göra med räntederivat. Dess storlek kan mätas på olika sätt. Exempelvis uppgår det nominella beloppet av utestående derivatkontrakt till cirka 100 000 miljarder kronor, se Diagram 29, vilket motsvarar ungefär 16 gånger Sveriges BNP. Det är det nominella beloppet som aktörerna utbyter räntebetalningar, valutor eller andra underliggande tillgångar på. Om en aktör exempelvis avtalar om att betala 5 procent fast ränta på ett nominellt belopp om 1 miljon kronor, i utbyte mot rörlig ränta, resulterar det i en fast räntebetalning om 50 000 kronor, minus den rörliga räntan. Detta innebär att det nominella beloppet kan vara relativt stort, medan det faktiska belopp som byter händer är betydligt mindre.

Diagram 29. Den svenska derivatmarknadens storlek i nominella belopp Miljarder kronor

Om en aktör agerar som mellanhand mellan två andra aktörer och ingår två identiska kontrakt i motsatta riktningar, kan summan av kassaflödet till och med vara noll. Det nominella beloppet på kontrakten adderas dock i statistiken. Om en bank till exempel ingår ett kontrakt med ett fastighetsföretag där banken mottar fast ränta i utbyte mot rörlig ränta, och samtidigt avtalar om att byta rörlig ränta mot fast ränta med ett pensionsföretag, går kassaflödena som derivatkontrakten resulterar i för bankens del i motsatta riktningar. Banken agerar därför som mellanhand i utbytet av räntor mellan pensionsföretaget och fastighetsföretaget, där banken tar ut en avgift för att erbjuda dessa tjänster till respektive företag, se Diagram 30.

Diagram 31, till vänster, visar hur det nominella beloppet på fyra kontrakt adderas i statistiken samtidigt som deras belopp inte förändras när den underliggande tillgången, det vill säga räntan, stiger. Banken, som har två motsatta positioner, har det största nominella beloppet även när kassaflödet summeras till noll. I Diagram 29 redovisas enbart unika kontrakt, det vill säga två av de fyra kontrakten, eller 200 kronor, kopplat till exemplet.

Derivatmarknadens storlek kan också mätas i kontraktens marknadsvärde, såsom det redovisas på aktörernas balansräkningar. I Diagram 31, till höger, ser vi att fastighetsföretagets kontrakt ökar i värde när räntorna stiger eftersom företaget får en högre rörlig ränta än tidigare samtidigt som det betalar samma fasta ränta till banken. På motsatt vis förlorar pensionsföretaget på sitt kontrakt. För banken, som har två motsatta positioner, ökar marknadsvärdet på det ena kontraktet lika mycket som det minskar på det andra.

Diagram 30. Exempel: ränteswap

Diagram 31. Exempel: värde på ränteswappar när räntorna stiger

En nackdel med att mäta derivatmarknaden i nominella belopp eller marknadsvärden är således att aktörer som ofta agerar som mellanhänder, såsom banker, och tar motsatta positioner kan ha många kontrakt med stora nominella belopp och marknadsvärden, om man ser till bruttovärden. Men nettosumman av pengarna som faktiskt byter händer kan bli små i jämförelse med de stora nominella beloppen och marknadsvärdena.