Med utlandsbetalningar menar vi betalningar som går mellan Sverige och utlandet. Det kan till exempel vara kortbetalningar när vi är utomlands, banköverförningar till utlandet när vi köper större föremål och gåvor, och så kallade remitteringar när personer i Sverige skickar pengar till släktningar i andra länder.

Att skicka pengar utomlands är mer komplicerat än att göra inhemska betalningar. Det beror bland annat på att det krävs valutaväxling och att bank- och betalningssystem i flera länder är inblandade. För att betalningarna ska gå snabbt behöver deltagarna i betalningsprocessen dessutom kunna kommunicera med varandra i ett överenskommet format som är som ett sorts gemensamt språk, vilket idag inte alltid är fallet (se FAKTA – ISO20022 – Ny standard för betalningsmeddelanden). Till följd av dessa komplikationer är gränsöverskridande betalningar ofta dyra, långsamma och svåra att överblicka (se Är betalningarna effektiva?). Till exempel kostar en kontoöverföring mellan ett bankkonto i Sverige och ett konto i en bank utanför det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) ofta mellan fem och 50 procent av den överförda summan och tar ofta flera dagar.

Problemet med att utlandsbetalningar är långsamma och dyra har uppmärksammats av internationella organisationer, Riksbanken och andra centralbanker. Flera internationella initiativ pågår (se Riksbanken bidrar aktivt i det internationella samarbetet).