I Sverige har länsstyrelserna i uppdrag att se till att möjligheterna att använda grundläggande betaltjänster motsvarar de behov som finns i samhället. Deras bedömning är att tillgången till grundläggande betaltjänster för privatpersoner i allmänhet är tillfredsställande. Detta beror i huvudsak på att många kan och vill använda digitala betaltjänster. Däremot upplever äldre, utrikesfödda och personer med funktionsnedsättningar i högre utsträckning att det är svårt att göra betalningar. Det är exempelvis dyrt att få hjälp att betala sina räkningar på bankkontor. Det kan kosta upp till 150 kronor per räkning och vara ännu dyrare om man inte är kund hos banken. Dessutom kan det vara svårt att hitta ett bankkontor som fortfarande accepterar kontanter för den som vill betala sina räkningar med kontanter.

Bankerna har fått ett tydligare ansvar för kontanthanteringen

Sedan januari i år är vissa större banker skyldiga att erbjuda kontanttjänster för uttag och insättningar. Syftet med lagstiftningen är att bromsa utvecklingen mot ett kontantfritt samhälle. Här bestäms en miniminivå för antalet platser i landet där man kan ta ut och sätta in dagskassor och större banker får ansvaret att uppfylla nivån. Bankomat har under hösten 2020 gjort tolv nyetableringar på orter som tidigare saknade en bankomat för att möta den nya lagstiftningens krav på tillgänglighet. Totalt sett är antalet bankomater i landet i princip oförändrat jämfört med 2020.

Vissa riskerar att exkluderas när manuell kontanthantering försvinner

Tillgången till manuella kontanttjänster, det vill säga möjligheten att sätta in och ta ut kontanter över disk och få hjälp att betala räkningar, har fortsatt minska under 2021 i takt med att bankerna stänger sina kontor. I dagsläget är Handelsbanken den enda av storbankerna som erbjuder kontanttjänster på sex av sina bankkontor. Istället är det sparbankerna som fortsätter erbjuda den här typen av tjänster på sina kontor. På 140 sparbankskontor finns det möjlighet att ta ut kontanter över disk och på 128 kontor erbjuds möjligheten att betala räkningar med kontanter.

Antal bankkontor med kassa

Diagram: Bankkontor med kassa har minskat drastiskt de senaste åren

De manuella kontanttjänsterna fyller viktiga funktioner som inte kan ersättas av de automatiska tjänster som bankerna idag erbjuder genom Bankomat. Det gäller särskilt uttag och insättningar av större summor, insättning av mynt, hjälp att betala räkningar över disk samt trygga platser för uttag. Eftersom det inte finns något lagstadgat skydd för dessa tjänster riskerar de att så småningom försvinna helt. Det gör att grupper i samhället som av olika anledningar behöver använda manuella kontanttjänster för att sköta sin ekonomi får allt svårare att göra det.

Rätten till betalkonto med grundläggande funktioner

Tillgång till betalkonto och betaltjänster är en nödvändighet för att kunna sköta sin ekonomi. Konsumenterna har behov av att kunna ta emot överföringar, till exempel lön eller studiestöd, och att själva göra överföringar och genomföra betalningar, som att betala hyran och elräkningen. De behöver också bankkort, för att kunna handla i butiker i ett samhälle som i allt större utsträckning överger kontanter, eller för att kunna ta ut kontanter ur automater. Inom EU ger betalkontodirektivet alla konsumenter som lagligen är bosatta inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) rätt att öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner.

Finansinspektionen konstaterar att bankerna överlag har infört rutiner för att leva upp till kraven i betaltjänstlagen om rätt till betalkonto och är medvetna om sina skyldigheter enligt regelverket. Samtidigt finns det indikationer på brister i tillämpningen av regelverket. Klagomål från konsumenter visar till exempel att det förekommer att banker nekar konsumenter betalkonton på grund av att kunden saknar personnummer eller svensk id-handling, att det genomförts en kreditprövning eller att banken inte godtar pass från länder som är del av EES. Ett stort antal av avslagen sker med hänvisning till penningtvättsregelverket och dess långtgående krav på identifiering och kundkännedom. Finansinspektionen anser att det vid en framtida översyn av betalkontodirektivet blir viktigt att tydliggöra regelverkets förhållande till penningtvättsregelverket så att det blir lättare att tillämpa bestämmelserna.

Kommande lagkrav förbättrar tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning

I april 2019 utfärdade Europaparlamentet och rådet ett direktiv med tillgänglighetskrav för produkter och tjänster, det så kallade tillgänglighetsdirektivet. Det innebär bland annat att banktjänster, däribland bankomater och kortläsare, ska bli mer tillgängliga för personer med funktionsnedsättningar eller funktionsbegränsningar. En statlig offentlig utredning har utrett hur direktivet kan genomföras i Sverige och föreslår bland annat att riksdagen ska kräva att de produkter och tjänster som omfattas ska kunna uppfattas med mer än ett sinne. Texter och annan visuell information som visas i produkterna eller tjänsterna ska också vara enkel att tyda för de målgrupper som avses. Utredningen föreslår att bestämmelserna ska träda i kraft i juni 2025.

Infrastrukturen för kontanter blir allt mer sårbar

Kontantanvändningen är nu så pass låg i Sverige att det börjar bli svårt att upprätthålla den bakomliggande infrastrukturen som behövs för att hushåll, banker och handlare ska kunna få tag på kontanter. Allt fler svenskar väljer att betala digitalt (se Kontanter används allt mindre i Sverige och omvärlden), men samtidigt finns det grupper som behöver använda kontanter för att kunna sköta sina betalningar. Dessutom är det viktigt att vi kan använda kontanter som ett backupalternativ i det fall elnätet eller internet inte fungerar. MSB uppmanar exempelvis privatpersoner att ha en summa kontanter av lägre valörer hemma så att de kan klara sig vid en längre störning i betalningssystemet.

Det är dock viktigt att komma ihåg att även kontanthanteringen är beroende av exempelvis el, telekommunikationer, transporter och personal, vilket betyder att kontanthanteringen också kommer att påverkas av störningar i dessa samhällsfunktioner. De enda kontanterna man med säkerhet kommer att ha tillgång till vid en störning är alltså de som finns hemma i den egna krislådan. Dessutom kan kontanterna enbart ersätta vissa typer av betalningar som samhället behöver, till exempel betalningar till handlare och privatpersoner. Kontanter är inte en möjlig reservplan för stora elektroniska betalningsflöden som till exempel löneutbetalningar, pensionsutbetalningar och fakturabetalningar.

För att det ska vara möjligt att använda kontanter behövs en bakomliggande infrastruktur som är beroende av samverkan mellan myndigheter och privata aktörer. Infrastrukturen bygger på att Riksbanken ger ut nya kontanter och förstör utslitna, att bankerna ger allmänheten tillgång till kontanterna och att värdebolagen ser till att kontanter transporteras och räknas upp.

Infrastrukturen för kontanter bygger på samverkan mellan privata och offentliga aktörer

Det finns flera fasta kostnader för att upprätthålla kontantinfrastrukturen. För att de privata aktörerna i distributionen av kontanterna ska kunna täcka de fasta kostnaderna måste de höja priserna på sina tjänster i takt med att kontantanvändningen minskar. Detta leder i sin tur till att det blir mindre lönsamt för butiker att acceptera kontanter.

Sedan 2020 är Loomis det enda rikstäckande värdebolaget på den svenska marknaden. Till skillnad från bankerna har Loomis ingen skyldighet att fortsätta tillhandahålla sina tjänster. Eftersom kontantdistributionen är beroende av att det finns värdebolag är infrastrukturen därför väldigt känslig för förändringar i Loomis verksamhet.