Betalningsrapport 2021

Kontanternas ställning som lagligt betalningsmedel behöver stärkas

Ladda ner PDF

Fler politiska beslut krävs för att säkra hela kontantinfrastrukturen och kontanter som betalningsmedel

Publicerad: 3 november 2021

Den nya lagstiftningen som ökar kraven på bankerna att tillhandahålla kontanttjänster och det föreslagna depåansvaret bidrar till att säkra delar av kontantinfrastrukturen. Dessa åtgärder räcker dock inte för att säkra hela infrastrukturen eller säkerställa möjligheten att kunna betala med kontanter. Lagen, som trädde i kraft i januari, tillgodoser enbart privatpersoners möjlighet att ta ut kontanter och företags insättningsmöjligheter, och det föreslagna depåansvaret säkrar enbart grossistledet i kontantförsörjningen. Det krävs fler åtgärder för att skydda de grupper som inte har tillgång till digitala betalningsmöjligheter eller manuella kontanttjänster men som fortfarande använder kontanter för att sköta sin ekonomi. Dessutom krävs även åtgärder för att alla nödvändiga delar av infrastrukturen ska bibehållas och fungera.

För att kontanter ska kunna användas i framtiden behöver privatpersoners rätt att handla med kontanter skyddas. Riksbanken har påtalat att kontanter åtminstone ska kunna användas för att handla samhällsviktiga varor och tjänster och att detta bäst säkerställs genom att de får stärkt skydd som lagligt betalningsmedel (se FAKTA – Kontanternas ställning som lagligt betalningsmedel). Vidare så behöver privatpersoner ha möjlighet att växla mellan digitala pengar och kontanter. Riksbanken har påtalat att bankerna behöver ge privatpersoner samma insättningsmöjligheter som lagstadgats för uttag. Särskilt brådskande är åtgärder som ger allmänheten möjligheter att sätta in mynt på konto eftersom det i dagsläget finns väldigt få möjligheter att göra det. Dessutom behöver man tillgodose behoven hos de som av olika anledningar behöver använda manuella kontanttjänster för att kunna sköta sin ekonomi.

FAKTA - Kontanternas ställning som lagligt betalningsmedel

Enligt riksbankslagen är sedlar och mynt så kallade lagliga betalningsmedel som hushåll och företag ska kunna använda för att betala. Men det finns betydande undantag från skyldigheten att ta emot kontanter. För det första kan skyldigheten ofta avtalas bort. Detta gäller både i privat verksamhet och i sådan offentlig verksamhet som kan liknas vid privat verksamhet, exempelvis kommunala parkeringsplatser. För det andra finns det undantag i en del lagar, exempelvis skattelagstiftningen, som medför att det inte är möjligt att betala med kontanter. Skyldigheten att ta emot kontanter är därför relativt begränsad och gäller enbart inom några få områden, exempelvis inom den offentligt finansierade vården. Allteftersom hushåll och företag slutar använda kontanter blir det svårare och svårare för de som behöver betala med kontanter.

För att möjligheten att betala med kontanter i olika sammanhang ska finnas kvar vill Riksbanken att kontanternas ställning som lagligt betalningsmedel ska stärkas. Med det menas att fler instanser i samhället borde vara skyldiga att ta emot kontanter. Frågan om vissa betalningsmedel fortfarande behöver ha ställningen som lagliga betalningsmedel och om innebörden av uttrycket lagliga betalningsmedel bör förändras utreds just nu inom den så kallade Betalningsutredningen (se Digitaliseringen har väckt frågan om statens roll på betalningsmarknaden). I utredningens uppdrag ligger också att föreslå eventuella författningsändringar eller andra åtgärder.