För vissa grupper, i huvudsak de som inte kan eller vill använda digitala betaltjänster, kan det vara svårt att betala i vissa sammanhang. Det är länsstyrelserna som har i uppdrag att bevaka att möjligheten att ta ut kontanter, betala räkningar och att sätta in dagskassor motsvarar samhällets behov. Enligt dem är det främst äldre, nyanlända och personer med vissa funktionsvariationer som har sämre tillgång till sådana grundläggande betaltjänster. För de här personerna är det viktigt med personlig hjälp, men det blir allt svårare att få tillgång till sådan när fler och fler servicepunkter som erbjudit personlig service stänger. I vissa delar av landet är dessutom det geografiska avståndet till bankkontor, eller andra ombud som förmedlar betaltjänster, stort.

Vissa företag inom besöksnäringen och föreningar kan ibland ha svårt att ta emot betalningar. En del utländska kort accepteras inte av alla betalningsterminaler och den trådlösa tekniken för betalningar är inte alltid tillförlitlig på landsbygden. Föreningar rapporterar exempelvis att de kan ha svårt att deponera sina dagskassor, vilket gör det svårare för dem att ta emot kontanter som betalning. Ny teknik, till exempel Swish, har underlättat situationen men avgifterna upplevs som höga.