I de flesta avancerade ekonomier ökar efterfrågan på kontanter samtidigt som andelen betalningar med kontanter minskar. Det är ett fenomen som kallas kontantparadoxen.

Kontantparadoxen förklaras ofta med att allmänheten gärna vill ha kontanter som sparmedel, särskilt i kristider. Internationellt syns också detta i statistiken över mängden kontanter i cirkulation. Ofta ökar mängden kontanter av högre valörer, som är särskilt lämpade för sparande, medan mängden kontanter av mindre valörer sjunker.

Kontantminskningen i Sverige skiljer sig från den internationella utvecklingen på två sätt. För det första gäller inte kontantparadoxen eftersom fler digitala betalningar har gått hand i hand med minskad efterfrågan på kontanter. Kontantmängden har nästan halverats sedan 2007. För det andra har mängden kontanter av både små och stora valörer minskat i Sverige under samma period.

Att mängden stora valörer minskar i Sverige behöver dock inte innebära att efterfrågan på kontanter som sparmedel har minskat. Det kan också bero på utbudsfaktorer, till exempel att 1000-kronorssedeln har blivit svårare att få tag på när bankkontor med kontanthantering har försvunnit. De som vill spara i svenska kontanter kan i praktiken ha blivit tvungna att spara i lägre valörer.