Betalningsrapport 2022

Är betalningar i Sverige effektiva?

Ladda ner PDF

Utlandsbetalningar måste effektiviseras

Publicerad: 15 december 2022

Det är svårt att bedöma hur effektiva utlandsbetalningarna är eftersom statistik ofta saknas. Den statistisk som finns visar dock att människor skickar stora summor pengar mellan länder och att kostnaden kan vara hög.

Remitteringar är en typ av utlandsbetalningar

En typ av utlandsbetalningar som uppmärksammats internationellt på sistone är så kallade remitteringar. Det är överföringar av pengar från personer som arbetar utomlands till släkt och vänner som är bosatta i hemlandet eller i andra länder. Denna typ av betalningar är viktiga för många privatpersoner och länder, samtidigt som de ofta är både krångliga och dyra (se Remitteringar - de förbisedda betalningarna).

International Fund for Agricultural Development (IFAD) uppskattar att en miljard människor skickar eller ta emot remitteringar årligen. För de som tar emot remitteringar är pengarna ofta en viktig inkomstkälla. Beräkningar från International Fund for Agricultural Development visar att migrantarbetare skickar i genomsnitt 2 000 kronor varje månad, vilket kan utgöra så mycket som 60 procent av inkomsten för mottagaren.

En relativt stor del av det som skickas går dock till mellanhänder. Enligt Världsbanken är den genomsnittliga kostnaden för en remittering 6 procent av det skickade värdet. Det innebär att cirka 450 miljarder kronor årligen hamnar hos mellanhänder i stället för hos de slutliga betalningsmottagarna

G20-initiativ ska göra utlandsbetalningar smidigare

Effektivare utlandsbetalningar skulle underlätta internationell handel och finansiell integration, vilket i sin tur kan stödja ekonomisk tillväxt och global utveckling. Därför lanserade G20-länderna i november 2020 ett femårigt arbetsprogram för att förbättra gränsöverskridande betalningar. Målet med arbetsprogrammet är att komma tillrätta med några av de problem som bidrar till att utlandsbetalningar fortfarande kan vara långsamma, dyra och omständliga.

På uppdrag av G20 har Financial Stability Board (FSB) i samarbete med Bank for International Settlements kommitté för betalningar och finansiell infrastruktur (Committe on Payments and Market Infrastructures, CPMI) tagit fram en arbetsplan med 19 arbetsområden som försöker att hitta lösningar på dessa problem. Riksbanken har en aktiv och ledande roll i flera av arbetsgrupperna (se Riksbanken arbetar för att förbättra utlandsbetalningar).

FAKTA – Så fungerar en utlandsbetalning

För konsumenter finns det i huvudsak tre typer av utlandsbetalningar: kortbetalning, banköverföring och betalning via annan betaltjänstleverantör. Kortbetalningar är den vanligaste formen av utlandsbetalning och används vid köp av varor och tjänster från andra länder. Banköverföring är vanligt vid köp av större föremål som bilar, båtar och fastigheter. De är även vanliga vid betalningar av skatter och avgifter, vid gåvor och liknande. Betalning via annan betaltjänstleverantör har traditionellt används för att skicka pengar till vänner och familj utomlands, men har blivit vanligare även på andra områden, till exempel vid köp av varor och tjänster över internet.

Kortbetalningar är ofta smidiga, men de kan vara relativt kostsamma då det tillkommer en växelkursavgift. Banköverföringar inom EU är som regel smidiga och billiga, och har ofta ungefär samma pris som en betalning inom landet. Banköverföringar till länder utanför EU och speciellt utanför Europa kan däremot vara mycket kostsamma. De kan även ta lång tid beroende på antalet aktörer i kedjan. Betalningar via betaltjänstleverantörer har tidigare varit dyra, men nu erbjuder flera betaltjänstleverantörer smidiga och billiga betaltjänster.

Oberoende av vilken betalningsmetod som används så kräver en utlandsbetalning en växling mellan olika valutor. Vanligtvis kommer pengar också flyttas mellan olika aktörer. Detta kan ske via olika arrangemang.

Ett arrangemang går ut på att den valutaöverskridande delen av betalningen sker inom ett institut. Det sker när betalare och mottagare har konto i samma bank som har verksamhet i flera länder, till exempel Western Union. Ett annat är så kallade korrespondentbanksarrangemanget där banker i olika länder har konton hos varandra. I korrespondentbankarrangement skickas betalningsmeddelanden huvudsakligen över SWIFT:s nätverk för säkra finansiella meddelanden. Ett tredje är när betalningsinfrastrukturen i olika länder eller olika valutor sammankopplas. Det kan till exempel öppna för att en betaltjänstleverantör i det ena landet kan skicka en betalning till betalningsinfrastrukturen i det andra landet. Sådana arrangemang förekommer i liten grad, men är under utveckling inom flera regioner. I Europa kan till exempel TIPS-plattformen möjliggöra sådana arrangemang. För en mer utförlig beskrivning samt en översikt över kostnader, relevant reglering och pågående initiativ för förbättringar se Gränsöverskridande betalningar i fokus samt Remitteringar – de förbisedda betalningarna.